Januarikotten

Han vägde 3900, så 200 g mer än förra veckan, han följer sin kurva som han ska.

Och så var han 51 cm, han var 48 när han föddes för fyra veckor sen.

Tänk om en själv kunde växa så pass, hade inte varit dumt alls.

Vi ska tillbaka om två veckor igen, för nu växer han så bra att det inte behöver kollas lika ofta. Känns skönt att slippa springa dit stup i kvarten.

Vi var även iväg och köpte hörselkåpor till Ilian, så det inte blir för högt ljud på danskurserna sen. Känns bra att man skyddar hans hörsel.

Vi fick två stycken t-shirts med på köpet också. Men jag gick lite för lång bit, så nu har jag ont i höften. Det är så himla typiskt.

Han utvecklas snabbt, motoriken främst.

Det är väldigt häftigt att se honom förändras framför ögonen på en.

Han fäster blicken nu, kikar gärna på leksakerna vid skötbordet och speldosan ovanför sängen.

Han leker med Jens också, först lipar Jens och Ilian svarar med att lipa tillbaka. Men det funkar bara när han ser honom i ögonen. Och det orkar han bara kortare stunder.

Jag lyckades filma en riktigt fin video när de busade igår.

Han håller huvudet helt stadigt när man håller honom rakt, men ibland dimper det iväg.

Han rullade från mage till rygg för någon dag sen också, av ren slump antagligen. Men man får se om han gör om det snart igen, då var det väl något han lärt sig.

Han ler lite också, men inget ordentligt skratt har han än. Det är nog det jag längtar efter mest, men det kommer nog snart så mycket som vi pratar och tittar på honom.

Har fortfarande inte lyckats skriva en förlossningsberättelse, dels för att jag inte vill skrämma folk och sen för att det är så fragmenterade minnen, vissa stunder var det total black out.

Men det blir väl så när man är så slut och har så ont, kroppen stänger av när det blir för mycket.

Jag borde börja skriva här oftare, men det händer inte så mycket just nu. Dygnen bara rasar iväg i snabb takt.

På fredag blir han en månad gammal, helt otroligt.

Ilian växer så det knakar, tycker knappt att han är en liten bebis längre konstigt nog.

Han går upp i vikt och växer på längden som han ska.
För varje dag är han vaken en stund längre, men han har börjat krångla med sömnen nu. Han vaknar på natten och skriker och kinkar. Ibland helt otröstlig och bara gallskriker.

Men så fort han blir tyst så glömmer man bort att det var jobbigt.

Jag tror det kan vara så att jag har för mycket mjölk så han äter för snabbt och får ont i magen.

Ska köpa magdroppar på apoteket imorgon tror jag, så får man testa och se ifall det blir bättre.

Han har gått in i en fas nu när han vill ha väldigt mycket närhet också, helst ligger han och sitter på mig konstant. Det går inte att lägga ner honom för då blir han ledsen.

Han skriker som en stucken gris på skötbordet också. Så nu består dagarna och nätterna av att byta blöjor, trösta, mata och prata med bebis. Men jag är så himla glad att jag har Jens hemma, det underlättar enormt.

Jag är i alla fall inte helt slut, jag får sova nästan tillräckligt varje natt. Det är ju det som behövs för att man ska orka.

Vi tecknade en för Ilian, och så för oss vuxna med. Det är lika bra egentligen.

Speciellt när man har en sån liten bebis också.

Idag har jag även städat som en galning, finns mycket som behöver göras. Det är ju Jens som har städat senaste månaden och ptja vi kan ju säga så här. Han har inte riktigt samma känsla för detaljer som mig.

Men snart är det rent här igen.
Vi satte ihop byrån som vi köpte igår också. Så nu har vi äntligen en bra plats för Ilians kläder.

Sängen som vi köpte igår är superskön. Inte för mjuk och inte för hård. Den har en sån där skummadrass som bäddmadrass som man liksom sjunker ner i.

Ilian bara sover och sover, under dagarna väcker jag honom för mat och på natten får han väcka mig.

Ibland är han vaken ganska länge dock, i flera timmar i sträck. Det är så man längtar efter den tiden när han bara sover. Han är himla snäll och lugn faktiskt, mycket beror nog på att vi ligger lite före honom i planeringen.

Han hinner liksom inte bli ledsen.

Ibland är han bara lite gnällig och skriker, men det beror oftast på magont. Han blir lite gasig till och från.

Men det har ju bara gått två veckor sen jag födde så det ska jag låta bli, iaf i någon vecka till.

Om två veckor börjar dansen igen, då blir det ju lagom att starta lite försiktigt. Plus att jag börjar träna lite hemma försiktigt nu, plankan och rygglyft känns som vettigt just nu.

Jag måste stärka inifrån så jag inte får putmage!

Magen är platt igen, men det är massa plufs kvar. Utanpå kläderna ser jag nästan ut som vanligt igen men som sagt det är lite hud som ska dra sig tillbaka och fett som ska bort också. Magmusklerna har ju delat lite på sig också.

Här hemma är det som vanligt, förutom att jag vaknade vid fem och började städa. Väckte Ilian vid halv sju för mat, mös en stund och bytte blöja. Mös en stund till och sen var han hungrig igen, det förstår jag verkligen eftersom han sover så bra på natten.

Om några minuter ska Jens upp så vi ska göra oss iordning och käka frukost för att åka till mvc. Vi ska vara där vid halv tio. Hunden ska ju ut innan också och jag trodde ju att jag skulle sova tills klockan ringde, men icke.

Ett problem som dykt upp nu i lägenheten är att det är väldigt kallt. Mycket kallare än vad det var förra vintern.

Det är bara 19 grader i sovrummet.

Så Ilian fick ha på sig supermycket filtar i natt, men så fort en hand sticker upp så blir det ju kallt.

Ska ta och ringa och klaga på det idag. Vi kan inte ha 19 grader inne med en liten nyfödd hemma.

Idag ska vi också åka till IKEA och kika ifall vi hittar en ny säng. Vår 120 säng är på tok för liten ifall man ska ha kotten i den också. Vilket kan behövas längre fram om han sover oroligare.

Så då passade jag på när vi ändå var i närheten.

Ilian skötte sig som vanligt, tyst som en mus låg han och sov hela tiden.

Sen åkte vi ett par st och kollade på barnens hus, jag köpte mer torra tvättlappar. Och just det innan dess köpte jag två ammningsbhar på twilfit.

Riktigt billiga var dem faktiskt. Och de var mer stöd i dem än de jag har.

Men de hade bara upp till E kupa så de är liite små men inte så farligt ändå. Fick gå upp en storlek runt för att inte kupan skulle bli för liten.

Jens trodde väl att jag skulle handla ihjäl mig men jag hade ingen lust att springa i massor av butiker faktiskt. Det räckte gott med de två som vi var in i.

Nu är man lagom trött, men jag fick iaf sova i sju timmar i natt. Väldigt skönt!

Han styr mitt och det är med järngrepp.

Jag har fått väldigt konstig dygnsrytm för det första.

Helst så sover jag två kortare perioder ist för en lång. Gärna en förmiddag och en kväll.

Jens däremot sover på natten som vanligt. För honom måste det ju verka som jag inte gör annat än sover.

Idag orkade jag knappt sitta vid matbordet. Jag vräkte i mig lite sill och potatis och sen hasade jag mig tillbaka till sängen igen. Sen åt jag när jag vaknade igen vid tio på kvällen.

Och sen dess har jag varit vaken, eller ja jag somnade kanske en kvart på soffan under hockeyn när det var paus.

Ilian vill ha mer närhet nu också, nu när jag skulle försöka sova så ville han verkligen inte ligga i vagnen. Utan det skulle liggas i min säng. Och jag vågar ju inte sova med honom brevid mig så jag kollade på en dokumentär på svt play och väntade på att han skulle bli så trött att han inte brydde sig.

Nu ligger han i vagnen iaf, men det är lite jobbigt också för han drömmer och gnyr så mycket så jag kan ändå inte sova.

Jag lär väl få sova i någon timme lite senare helt enkelt.

Man tar det man får så att säga.

Här är en bild från när vi fick åka hem från bb första gången. Vi fick ju åka tillbaka redan dan efter och bli inlagda igen då hans gulsot blivit värre.

Men han är i alla fall riktigt fin i sina hemgångskläder!

Ilian var supersnäll hela hemresan men på natten satte ett rent helvete igång. Han fick tokont i magen, antagligen för att mjölken kom igång ordentligt. Han skrek och grät i åtta timmar. Jag var helt färdig på morgonen, sjukt påfrestande att ha ett litet knyte som har så ont och man kan inte göra något åt det förutom att försöka trösta.

Jag var minst lika ledsen som honom när morgonen kom.

När vi blev inlagda igen så hamnade han på värmedyna i solariet igen så då släppte magontet. Jag har nog aldrig varit så trött och slut i hela mitt liv, allt svajade och jag kunde knappt gå rakt. Mådde jätteilla och var helt blå gul under ögonen.

Sen den natten har han varit supersnäll. Precis som innan, nu hoppas vi att han slipper få ont i magen igen.

Nu sover han nästan nätterna igenom. Matar och byter två till tre gånger per natt bara.

Han är verkligen hur snäll som helst bara man ligger lite före honom i planeringen.

Nu har han även börjat vara vaken längre stunder lite över en timme åt gången ett par gånger om dagen.

Då tittar han och lyssnar på allt, han är så himla allert.

Det är verkligen häftigt att se honom utvecklas dag för dag.

Nu är han en vecka gammal och gör knappt något väsen av sig direkt.

Bara man ligger lite före honom i planeringen så skriker han så gott som aldrig. Om man inte byter på honom och han är trött eller hungrig så klart.

I natt fick jag sova gott nästan hela natten tex. Han vaknade tre gånger och ville ha mat.

Under dagarna är han vaken lite och kikar och är nyfiken men på natten sover han gott. Så himla skönt, hoppas att det håller i sig ett tag till iaf!

Någon dag nu ska jag sätta mig ned och skriva hela förlossningsberättelsen.

Det blir nog en väldigt lång text. Med tanke på att det hela tog 42 timmar.

Och en till god nyhet är att jag gått ner tio kilo sen jag födde. Och det fortsätter stadigt nedåt.

Fick några bristningar sista dagarna men de är vita och syns knappt, sitter fram vid byxlinningen. Så det var ju bättre än vad jag vågat hoppas på med tanke på hur stor jag faktiskt var.

Jag ska ta och ladda upp lite bilder sen på Ilian och hur magen såg ut sista dagen mm lite senare idag antagligen.

Den lilla pojken har nu hunnit bli en vecka gammal och har fått namnet Ilian.

Det var en svår förlossning som tog 42 timmar, och jag förlorade 1 ½ liter blod.

Många timmar utan smärtstillande och total ångest. Men ut kom han, till slut.

Vi har spenderat 6 dagar på bb på grund av gulsot som började synas hans tredje dag.

Nu börjar historien om Ilian!

Vaknade bara tre fyra gånger kanske.

Mycket var nog tack vare novalucolen som jag fick av pappa som jag tog innan jag gick och la mig. Så nu i natt kunde jag ligga ner och sova. Väldigt skönt.

Idag har vi julpysslat ännu mer. Skinkan är gjord av pappa och vi har stökat runt lite i huset.

Fixat det sista med pepparkakshuset och gjort kristyr på pepparkakor.

Vi är inte riktigt klara än men snart så.

Imorgon är det julafton och jag är väldigt glad att kotten håller sig i magen.

Det blev att gå upp i natt igen, satt uppe i soffan till nio på morgonen ungefär. Sen gick jag och halvsatt i sängen och försökte sova. Gick inte så bra.

Somnade igen efter ett tag dock och sov till halv två tror jag.

Alltså är jag redan helt slut efter bara några timmar som vaken.

Magen bråkar en hel del. Sammandragningar och en bebis som sparkar samt mensvärk. Sen har jag ont i svanskotan och höften också. Mår lite småilla och är allmänt loj.

Men jag har fått lite saker gjorda idag iaf.

Jag har rivit skal från citrusfrukter till sillen. Och så har jag gjort kristyr på pepparkakshuset. Men kristyren var så konstig så det blev inte riktigt så bra som det kunnat bli.

Årets pepparkakshus är Gutekällaren från Gotland.

Nu ligger jag på soffan igen för jag orkar inte sitta upp längre.

Jens har varit duktig idag och gjort knäck, den blev faktiskt perfekt. Lossnar jättefint från pappret och är precis sådär lagom mjuk. Det var första gången han har gjort det. Mamma assisterade och berättade hur man skulle göra.

Nu står han i köket och hjälper till att sätta ihop pepparkakshuset.

Det är tur att man har en kille som kan hjälpa till när jag inte orkar längre.

Sen blir det väl att äta mat och sen lite mer kristyrjobb.

Om jag inte somnar i tallriken.

Magmunnen verkar inte stänga riktigt tätt.

Så jag gick upp vid fem och satte mig i soffan med hopp om att det skulle gå över om jag satt upp istället.

Men icke, det går inte över. Är illamående och trött och har sammandragningar.

Ska nog försöka sova en stund till på förmiddagen om jag kan. Om det fortsätter så här kan jag inte lägga mig ner ens. Hinken står på en armslängds avstånd ifall att. Jag är ju inte direkt snabb så jag vågar inte riskera att behöva springa till toaletten.

Idag hoppas jag att bilen äntligen blir klar så jag kan åka hem till päronen och tycka synd om mig själv där ett tag. Då får jag i alla fall något att göra. Förbereda lite inför jul och Jens får lite avlastning från hunden som han fått sköta helt själv senaste månderna för att jag inte kan gå.

Det gick inte bra alls, vaknade när Jens gick upp. Men jag lyckades somna om i kanske 30 minuter sen vaknade jag och hade superont i höften. Hur jag än låg så gjorde det svinont.

Antar att det är straffet för att jag var uppe och gick igår. Vi åkte ju till affären och det var tydligen mer än vad min höft orkade med egentligen.

Jag fick helt enkelt gå upp, trots att jag var supertrött för att sätta mig i soffan. Det gör numera ont att sitta här med men inte lika ont som att ligga i sängen.

Och jag kan ju skifta ganska bra i sittlägen här också. Vänder och vrider mig kanske fyra gånger i timmen. Annars blir det olidligt att sitta här också. Antingen domnar benen bort eller så börjar höften eller ryggen att göra ont. Alltid är det något.

Nu när jag vaknade hade jag helt vansinnig klåda också, har rivit så jag är helt röd på hela kroppen. Kunde knappt sluta klia så jag kunde bre mackor till frukost. Hemskt är det när det kliar så.

Värst är det på ryggen, armarna och benen.

Jag har lite saker att göra idag, ska tex slå in sista julklapparna så vi kan ta med dem till mamma och pappa när vi åker. Jag är lite rädd att jag ska glömma BB väskan, det vore grymt jobbigt.

Jag måste egentligen ladda batterierna i kameran också, så inte de tar slut mitt under allt ståhej. Det vore väldigt trist. Jens har ju ifs sin telefon men det blir ju inte lika bra bilder.

Men jag får dosera ut vad jag ska vara uppe och fixa. Så jag inte blir helt slut i höften, direkt jag gör för mycket så blir jag ju helt sittande. Det är nästan det värsta som finns, att inte kunna hämta saker men att man verkligen behöver fixa en massor. Otroligt handikappande.

Vi skulle vända för vi hade kört fel på en väg, jag drar in vid ett par julspår för att vända och precis när jag ska vända kommer en bil runt kröken. Så jag får köra in längre än vad jag tänkt.

Då händer det jävliga. När jag ska backa kommer vi ingen vart, bilen bara glider ner mot diket på vänster sida.

Jag var med om precis samma sak en gång förra vintern så jag visste att det inte var lönt att gunga fram och tillbaka.

När jag försöker ringa efter hjälp så finns det ingen mottagning på telefonen. Inte på Jens telefon heller.

Vi har av någon underlig anledning lagt ur spaden som jag hade i bilen förra vintern.

Så där står vi mitt i skogen när det är mörkt, utan mottagning eller spade.

Men det åker förbi en del bilar så jag bestämmer mig för att sätta på varningsblinkers. Jens tar mobilen och viftar med så de ser att vi står där.

Första bilen kör förbi, andra bilen stannar. Tredje stannar också.

Så vi får två stora karlar till hjälp. Ena killen jobbade på peab och hade med sig en ganska stor skyffel bak i skåpbilen. Han skottar fram bilen i ett huj och jag hoppar in och försöker komma upp. Jag lyckas inte, han skottar mer och jag frågar om han skulle kunna köra då jag är så otymplig och inte kan köra som vanligt.

Han hoppar in och backar upp bilen, tack och lov!

Det är verkligen skillnad på att bo här och i stockholm. I stan skulle inte en käft bry sig och tycka att man ska ringa till bärgare ist.

Jag erbjuder honom att komma på våra danskurser gratis som tack för hjälpen, men han bodde en ganska bra bit bort och kunde redan dansa.

Men man får se han kanske dyker upp till våren. Jag sa vart vi höll till iaf.

Det var ju inte bättre för att vinterdäcken är så himla slitna heller, två par av däcken har ju typ inge dubb kvar.

Funderar nästan på om man måste köpa nya mycket snart. Det är ju lite farligt här ute utan dubb eftersom de inte sandar alla vägar.

Jag tror att jag fick en nerv i kläm i bröstryggen. Gjorde så ont att jag inte kunde göra annat än att gråta och gnyla.

Visste inte vart jag skulle ta vägen.

Var precis som någon stack in en kniv i ryggen på mig och rörde runt.

Det var verkligen en skarp smärta, och hur jag än låg försvann den inte. Inget jag gjorde fick bort den. Till slut gjorde det så ont att det flimrade framför ögonen.

Till slut fick vi smörja med smärtstillande och ha en värmepåse på.

Jag somnade av total utmattning. Finns nog inget som gör en så trött som att ha riktigt ont.

l

Igår hade jag även vansinnigt ont i ländryggen.

Jag gjorde nog lite för mycket här hemma, var uppe och gick och hjälpte till med maten och badade hunden.

Efter det fick jag sitta på soffan i hallen ett bra tag för jag kunde inte ta mig in till vardagsrummet för att det gjorde så ont.

Jens ville bära in mig, men jag ville inte. Så jag fick sitta där i hallen och ha först ont i ryggen och sen ont för att jag satt på soffan för att den trycker på svanskotan, vilket också gör apont.

l

Igår så klippte jag även av mig mina långa naglar. Nu har jag vanligt långa. De började bli lite fula, nån hade gått av lite så de var inte exakt jämnlånga. Och sen kan man ju inte ha så långa naglar när man ska ta hand om en lite bebis heller. Jag har ju så himla vassa naglar som rivs om jag kommer åt så det är lika bra att inte riskera något.

l

Idag är det ny vecka också, går in i vecka 38. Och nu är det bara 20 dagar kvar tills beräknat förlossningsdatum.

Jag sätter in en ny bild senare. Han tar verkligen upp all plats han kan nu i magen.

För då skulle jag ha sexpack när kotten kommer ut!

Nu har jag haft EN sammandragning sen igår på morgonen. Börjar bli lite öm nu.

Jag hittar ingen vettig info på vad det kan bero på dock. Jag tror inte det är för lite fostervatten för jag känner inte konturen av bebisen och jag tror inte det är preklapsi för jag mår bra i övrigt.

Bara väldigt spänd.

Om det fortsätter så ska jag ringa förlossningen eller min barnmorska tror jag.

I natt drömde jag om att jag inte hade någon mage längre och att jag var ute och sprang.

Tror jag saknar att kunna röra på mig.

Det började nyss snöa här också, enligt prognosen skulle det göra det i tre dagar. Man kan ju hoppas på att det blir så. Då blir det lite juligt ute iaf.

Första tanten som var ruggigt otrevlig sa att det baserades på hur mycket han får från a-kassan. När vi sen pratade med en annan tant när vi ringde upp så var det inte alls så. Utan det var bara pappadagarna som räknades på det sättet.

Det var ju verkligen tur att det är sgi baserat och inte bara på den dåliga ersättningen han får från a-kassan för att han inte var medlem.

Det är ju bra att veta på ett ungefär vad han får ut iaf, även fast det är jag som ska vara hemma första tiden. Men om jag får jobb först så lär ju jag jobba och han ta ut dagar. Man får se hur det blir helt enkelt.

Han hade ju jobb men de drog ju tillbaka tjänsten, tack för det liksom.

Men det löser sig, vi klarar ju oss. Men det skulle vara trevligt med mer, men vem tycker inte det.

Inte ens druckit glögg, eller ätit en enda pepparkaka.

Men jag lär ju få fira lucia tills jag spyr år efter år när kotten är ute så det kanske är bra med en sista gång utan ett spektakel :P

Nästa år lär han få klä ut sig, han har ju inte direkt något val.

Har funderat lite över det här med att skicka bilder på sina barn som julkort.

Tycker inte det är vidare vettigt, förutom kanske till far och morföräldrar och ev mostrar och så.

Men inte till andra, de hamnar ju ändå i soporna sen säkert.

Och visst mitt barn kommer vara världens sötaste och finaste för mig, men kanske inte för hela bekantskapskretsen.

Men vem vet, jag kanske tror annorlunda när jag väl står där med en ettårig grabb som jag tycker är världens finaste och nästa års julkort ska ut.

Men det får bli då.

Vi fyllde en hel stor vagn. Köpte lite snabblagad mat som vi kan ha hemma när bebis är här så man slipper stå vid spisen i 40 minuter för att få i sig lite mat.

Plus att vi köpte barnsaker för första gången, lite blöjor, babyolja och våtservetter och massa annat som är bra att ha hemma.

Blöjorna är verkligen hur små som helst.

Det slog mig verkligen hur mycket vi bunkrat upp när vi lastat in i skafferiet.

Så här ser det ut nu!

Plus att hela frysen och kylen är fyllda. Vi har lugnt mat för en månad nu iaf om man räknar bort förbrukningsvaror som mjölk, bröd, pålägg och lite andra småsaker som behövs.

Jag hade så pass mycket ork kvar också att jag passade på att göra iordning barnrummet när jag ändå var igång.

Så nu är det fint där inne igen, hårade av där katten varit och hängde upp och sorterade kläderna.

Stoppade in saker på rätt plats i skåpen och fixade barnvagnen. Nu är det bara några små saker kvar att göra, men allt stort och nödvändigt är klart.

Så nu är det bara för bebisen att komma!