Januarikotten

Ovanifrån är den nästan fyrkantig. Antar att det börjar bli riktigt trångt där inne nu.

Mår som jag blivit påkörd av tåget ibland men för det mesta är det okej.

Bara jag sitter ner och vilar och inte är uppe och går är det ganska lugnt. Men det är verkligen inte skönt att sitta ner hela tiden heller. Allt börjar ju göra ont på ett eller annat sätt om jag sitter på samma sätt tillräckligt länge.

Och jag tror faktiskt inte att jag kommer få några bristningar, jag har rätt mycket hud kvar eller hur man ska säga. Det beror ju mest på hormoner tydligen men då har jag väl dåligt med såna hormoner då.

Jag har börjat samla på mig liite vatten, men inte mycket alls.

Bara sådär så att anklarna svullnar om jag står upp länge.

Men det värsta nu är nog ryggontet samt att det kliar tokigt mycket över hela kroppen. Speciellt på kvällarna.

Och så gör ju höften väldigt ont också, men det börjar jag nästan bli van med nu.

Här är min karatekula den här veckan!

Nu är frågan, har magen sjunkit? Svar; Ja det tror jag faktiskt.

Jag mår ungefär som jag ser ut, känns som jag gått upp ett ton. Ont lite överallt i varierande stryrka men det kommer ju gå fort det här så snart är det ju över.

Men jag kommer inte sakna att vara bunden till soffan större delen av dygnet.

Och nu senaste dagarna har det börjat klia förbaskat mycket över hela kroppen, men speciellt vid anklarna.

Jag misstänker att min kropp samlar på sig vatten. Så nu blir det att börja dricka mer än förr.

Jag har knappt gått upp något mer på några veckor som jag var rädd att göra.

Utan det är nog bara bebisvikten som jag går upp. Vissa går ju upp supermycket sista veckorna, tack och lov att jag inte är en av dem. Utseendemässigt så har jag klarat mig galant tycker jag. Inga bristningar (än) ingen stor viktuppgång(än) och magen sitter faktiskt där den ska.

Jag är nöjd som sagt ^^

Det är så konstigt, det känns inte som jag blir större, fast jag blir nog det.

Fast nu växer det inte så mycket framåt utan mer på bredden. Han fyller liksom ut mycket mer plats i magen nu.

Livmodern kan inte bli högre stående än vad den är nu iaf, den har liksom smitit ut utanför revbenen nästan bara för att det är så trångt. Har som en hylla under bysten.

Fortfarande inga bristningar heller! Helt otroligt tycker jag.

Hoppas hoppas att det fortsätter så!

Här är veckans mage, jag ser konstigt nog inte så mycket skillnad på veckorna innan. Men jag tror jag har blivit lite "blind" så att säga.

Helbild :)

Med för kort tröja! Så går det när magen växer och kläderna inte följer med.

Sammandragningarna har lugnat ner sig några snäpp nu så nu hoppas jag att det kan hålla sig ett tag till!

Men jag blir snabbt trött och orkeslös.

Tog två bilder idag. En vanlig och en som det syns lite mer hur stor magen är i jämfört med resten av mig.

Mina händer ser väldigt små ut ^^

Jag ser inte min navel alls längre, känns väldigt udda. Den har liksom handlat på undersidan av magen.

Sammandragningarna fortsätter, har haft hela kvällen. Och det verkar inte direkt bli bättre ju senare det blir.

Imorgon ska Jens hämta mer bricanyl.

Jag har börat få biverkningar dock, dels är jag skakig i händerna. Jag har hjärtklappning och huvudvärk och så blir jag väldigt pigg av dem.

Men bebisen stannar iaf i magen när jag äter dem.

Ska försöka att klara mig utan dem om någon vecka och se hur det går. Om det inte går märker jag ju det ganska kvickt.

Tröjan jag har på mig på bilden tänkte jag mig inte för när jag tog på mig. Den slutar vid naveln, men när jag väl kom på det var jag inne i vardagsrummet redan och orkade inte byta. Lika snygg som vanligt!

Här är magen den här söndagen.

Han är väldigt högt upp ibland men på bilden har kotten krupit längre ner, och det är tio gånger bättre än när han ligger en bit upp. När han ligger en bit upp kan jag knappt andas.

Man blir för övrigt väldigt snygg i huden av kläder som sitter tight, lagom randig sådär :P

Jag har fått en rand på magen som går enda upp till revbenen, innan var det bara under naveln.

Magen har även börjat sticka ut utanför midjan, så magen är alltså bredare än ryggen.

Naveln ser typ ut som den visslar, väldigt snyggt.

l

Det börjar bli ganska tungt nu, det känns i ryggen och svanken och benen och höften.

Orkar bara gå och stå kortare perioder, det är som ett träningspass att gå till affären, tur att vi inte gör det så ofta. Och tur att jag har en sån snäll sambo som sköter hundpromenaderna <3

Känns som jag är nittio år ibland när jag ska ta mig upp ur soffan eller ur sängen.

Jag vaknar varje natt flera gånger för att det gör så ont att vända på sig. Så man är inte direkt utsövd när man vaknar utan vaknar för det mesta av att man har ont i magen för att man måste kissa. Och då brukar klockan vara så mycket att det är dags att gå upp.

Men snart är det över och då kommer jag säkert sakna när han drar runt i min mage och sparkar och har sig.

Måste säga att magen blir bara bättre och bättre :D
Nu är den ganska glansig och fin men inte överdrivet spänd. Om magen är en vink om hur barnet blir så får jag fasiken ett väldigt väldigt fint barn redan från start.

Jag trivs med magen, tycker den är kvinnlig och rund och fin. 
Måendet är helt okej just nu, bara trött och så pressar han nedåt ibland och så orkar jag inte gå så långt. Men annars är det helt okej just nu. Men jag vilar å andra sidan hur mycket som helst. Annars hade det nog varit tio gånger värre.

Nu är jag rund som en boll, på riktigt.

Jag gillar dock formen på min mage, tycker den ser tilltalande ut. Men jag känner mig enorm.

Blodådrorna har börjat synas lite mer, men inte så hemskt farligt än. Men de är tydliga när det är ljust.

Har inte så mycket "backfat" heller så det är skönt.

Jag har gått upp ytterligare ett kilo tror jag, men jag litar inte så mycket på vågen här hemma. Jag ska till barnmorskan på tisdag och då ska jag be om att få bli vägd och få reda på min startvikt. Jag glömde ju att göra det ordentligt förra gången.

Jag har fått lite högre puls, det ska antagligen vara för att pulsen kompenserar för det låga blodtrycket. Men man blir lite trött av det.

Nu börjar det bli lite tungt, ont i ryggen och i höften.

Han sparkar och bråkar dygnet runt. När han är aktiv är det ca 10 starka rörelser på tio minuter, så det är en riktigt aktiv liten bebis. Han har börjat trycka lite nedåt nu och jag har börjat känna av sammandragningarna.

Jag har även blivit lite tröttare, men inte lika trött som i början av graviditeten.

Otympligare blir man också, jag föredrar att inte plocka upp saker från golvet då det är som ett helt träningspass. Skorna får jag på mig genom att slänga upp skon på ena tån och lyfta upp dem och ta på mig dem ståendes på ena benet. Det är tur att vi har sittplatser i hallen när jag inte kommer kunna göra så längre. För den dagen kommer garanterat.

På de här bilderna syns det att magen börjar klättra uppåt. Inte konstigt att jag har fått svårare att andas!

På översta bilden ser man det hemska klistret från EKG lapparna. Det är verkligen supersvårt att få bort!

Naveln är så gott som obefintlig.

Kotten ägnar mycket tid åt att åla runt i magen och göra så att den ser lustig ut. Ibland ligger han långt ut och ibland långt in, ibland nästan på tvären och för det mesta sparkar han uppe vid revbenen.

För någon månad sen dök en prick upp på magen, den sitter där än. Den syns på den översta bilden. Nästan emellan naveln och klistret. Jag har verkligen ingen aning om vad det är för något.

Och har aldrig haft den där förr, och den går ju inte bort heller. Väldigt konstigt.

En sak är jag i alla fall nöjd med, och det är att höften fortfarande är tydlig, det betyder ju att jag inte lagt på mig så mycket egentligen.

Här är magen i två olika vinklar, svårt att bedöma hur pass stor jag är bara från sidan har jag insett.

Magen har varit ganska liten idag då han ligger i bakvägg.

I vanliga fall ligger han och bråkar i framvägg. Snart är den valmöjligheten slut så det är väl bara för kotten att njuta över den stora platsen han har i någon vecka till.

Här syns det tydligt att magen är olika stor beroende på hur kotten ligger. Samma dag kan jag vara ganska liten och sen ganska stor. Lite spännande ändå.

Han lägger sig utåt ibland och ibland kryper han uppåt och längre in.

Det växer och gror i magen.

Riktigt roligt att se, känner mig inte groteskt stor än och det känns skönt. Men känner mig lite som ett ägg med ben, tur att man kan gå normalt fortfarande iaf!

Jag vaknar flera gånger per natt för att jag vänder på mig och det spänner i magen när jag gör det. Det kan verkligen göra skitont, det är musklerna längst ner i magen som stretar. Ibland kan jag inte lyfta benen emot magen för att det gör så ont. Men det blir oftast när jag rört på mig mycket.

Hoppas det blir bättre, jag får mindre och mindre krämpor ju längre det går. Vilket jag inte trodde.

Magen blir putigare och putigare :)

Den här veckan har den mest växt uppåt och på bredden.

25 veckor

34,6 cm

660 gram

Måtten är på ett ungefär. Jag minns inte exakt måtten hos bm.

Jag låg på övre delen av kurvan när det gällde storlek när hon mätte på magen så vår bebis kanske är liite större.

Blodtrycket var super iaf och inget annat var konstigt.

Sockervärdet var också lågt fast jag precis ätit.

Så nu ser allt toppen ut!

Börjar bli riktigt stor nu, så att jag slår magen i bordet när jag sätter mig ner och smäller dörrar i den i köket.

Magen i v 20. Halvvägs i graviditeten.

Nu ser folk som inte känner mig att jag garanterat är gravid. Naveln har börjat fått en konstig flik som jag är lite orolig att det är en förvarning om utåtnavel, tur att de går bort sen.

Bebisen är här ungefär 24 cm lång.

Jag har dock bara gått upp två kilo.

Här är jag innan jag blev gravid, fotad pga träning så jag kunde hålla koll på kroppen.

Jag blev gravid ungefär v 13, första veckan i april!