Januarikotten

Är så himla glad, jag har verkligen saknat islandshästarna som jag inte hållit på med på ca två år nu.

Det är unghästar som ska ridas in och ordnas med. Det ska bli kul att få vara med från början igen och putsa på minnet lite.

Stallet ligger en bit bort men eftersom det inte kostar mig något att rida där så gör det ju inget egentligen.

Hunden kan följa med också, och Ilian ifall det skulle behövas.

Men nu när Jens är hemma ska han passa honom under tiden. Det tar ju bara typ två timmar så det är ju ingen fara.

Jag får komma så ofta eller sällan jag vill, det är också bra. Ifall det dyker upp något jobb så kan jag anpassa hästarna efter det.

Allt har löst sig så fint nu, helt perfekt.

Jag har dansen ett par gånger i veckan, där är Ilian med.

Sen har jag det andra jobbet på silvergruvan som jag kan lägga schemat som jag vill och orkar.

Och så hästarna som jag kan anpassa efter resten.

Livet är helt enkelt väldigt bra och lätt nu. Allt funkar som jag vill och Ilian är så himla snäll och go och lätt att ha att göra med just nu. Plus att Jens är hemma och kan hjälpa till med allt.

Det blir väl annorlunda om han får ett heltidsjobb men nu funkar det utmärkt iaf.

Ilian har nu lärt sig vända från mage till rygg.

Han tar verkligen sats flera gånger för att ta sig runt, ifall han misslyckas blir han arg och skriker.

Jag lyckades filma två av vändningarna idag. Han har vänt flera gånger på raken och så en gång till på kvällen. Det var Jens som ville se på riktigt. Mycket riktigt Ilian vände sig igen, men nu är han övertrött för att han halvsov när Jens bytte på honom och sen la honom på mage.

Så nu får jag gunga och gunga en sur Ilian. Men det är väl sånt man får ta när en nyfiken pappa är i farten :P

Han vägde 3900, så 200 g mer än förra veckan, han följer sin kurva som han ska.

Och så var han 51 cm, han var 48 när han föddes för fyra veckor sen.

Tänk om en själv kunde växa så pass, hade inte varit dumt alls.

Vi ska tillbaka om två veckor igen, för nu växer han så bra att det inte behöver kollas lika ofta. Känns skönt att slippa springa dit stup i kvarten.

Vi var även iväg och köpte hörselkåpor till Ilian, så det inte blir för högt ljud på danskurserna sen. Känns bra att man skyddar hans hörsel.

Vi fick två stycken t-shirts med på köpet också. Men jag gick lite för lång bit, så nu har jag ont i höften. Det är så himla typiskt.

Han utvecklas snabbt, motoriken främst.

Det är väldigt häftigt att se honom förändras framför ögonen på en.

Han fäster blicken nu, kikar gärna på leksakerna vid skötbordet och speldosan ovanför sängen.

Han leker med Jens också, först lipar Jens och Ilian svarar med att lipa tillbaka. Men det funkar bara när han ser honom i ögonen. Och det orkar han bara kortare stunder.

Jag lyckades filma en riktigt fin video när de busade igår.

Han håller huvudet helt stadigt när man håller honom rakt, men ibland dimper det iväg.

Han rullade från mage till rygg för någon dag sen också, av ren slump antagligen. Men man får se om han gör om det snart igen, då var det väl något han lärt sig.

Han ler lite också, men inget ordentligt skratt har han än. Det är nog det jag längtar efter mest, men det kommer nog snart så mycket som vi pratar och tittar på honom.

Har fortfarande inte lyckats skriva en förlossningsberättelse, dels för att jag inte vill skrämma folk och sen för att det är så fragmenterade minnen, vissa stunder var det total black out.

Men det blir väl så när man är så slut och har så ont, kroppen stänger av när det blir för mycket.

Jag borde börja skriva här oftare, men det händer inte så mycket just nu. Dygnen bara rasar iväg i snabb takt.

På fredag blir han en månad gammal, helt otroligt.

Ilian växer så det knakar, tycker knappt att han är en liten bebis längre konstigt nog.

Han går upp i vikt och växer på längden som han ska.
För varje dag är han vaken en stund längre, men han har börjat krångla med sömnen nu. Han vaknar på natten och skriker och kinkar. Ibland helt otröstlig och bara gallskriker.

Men så fort han blir tyst så glömmer man bort att det var jobbigt.

Jag tror det kan vara så att jag har för mycket mjölk så han äter för snabbt och får ont i magen.

Ska köpa magdroppar på apoteket imorgon tror jag, så får man testa och se ifall det blir bättre.

Han har gått in i en fas nu när han vill ha väldigt mycket närhet också, helst ligger han och sitter på mig konstant. Det går inte att lägga ner honom för då blir han ledsen.

Han skriker som en stucken gris på skötbordet också. Så nu består dagarna och nätterna av att byta blöjor, trösta, mata och prata med bebis. Men jag är så himla glad att jag har Jens hemma, det underlättar enormt.

Jag är i alla fall inte helt slut, jag får sova nästan tillräckligt varje natt. Det är ju det som behövs för att man ska orka.

Vi tecknade en för Ilian, och så för oss vuxna med. Det är lika bra egentligen.

Speciellt när man har en sån liten bebis också.

Idag har jag även städat som en galning, finns mycket som behöver göras. Det är ju Jens som har städat senaste månaden och ptja vi kan ju säga så här. Han har inte riktigt samma känsla för detaljer som mig.

Men snart är det rent här igen.
Vi satte ihop byrån som vi köpte igår också. Så nu har vi äntligen en bra plats för Ilians kläder.

Sängen som vi köpte igår är superskön. Inte för mjuk och inte för hård. Den har en sån där skummadrass som bäddmadrass som man liksom sjunker ner i.

Ilian bara sover och sover, under dagarna väcker jag honom för mat och på natten får han väcka mig.

Ibland är han vaken ganska länge dock, i flera timmar i sträck. Det är så man längtar efter den tiden när han bara sover. Han är himla snäll och lugn faktiskt, mycket beror nog på att vi ligger lite före honom i planeringen.

Han hinner liksom inte bli ledsen.

Ibland är han bara lite gnällig och skriker, men det beror oftast på magont. Han blir lite gasig till och från.

Men det har ju bara gått två veckor sen jag födde så det ska jag låta bli, iaf i någon vecka till.

Om två veckor börjar dansen igen, då blir det ju lagom att starta lite försiktigt. Plus att jag börjar träna lite hemma försiktigt nu, plankan och rygglyft känns som vettigt just nu.

Jag måste stärka inifrån så jag inte får putmage!

Magen är platt igen, men det är massa plufs kvar. Utanpå kläderna ser jag nästan ut som vanligt igen men som sagt det är lite hud som ska dra sig tillbaka och fett som ska bort också. Magmusklerna har ju delat lite på sig också.

Här hemma är det som vanligt, förutom att jag vaknade vid fem och började städa. Väckte Ilian vid halv sju för mat, mös en stund och bytte blöja. Mös en stund till och sen var han hungrig igen, det förstår jag verkligen eftersom han sover så bra på natten.

Om några minuter ska Jens upp så vi ska göra oss iordning och käka frukost för att åka till mvc. Vi ska vara där vid halv tio. Hunden ska ju ut innan också och jag trodde ju att jag skulle sova tills klockan ringde, men icke.

Ett problem som dykt upp nu i lägenheten är att det är väldigt kallt. Mycket kallare än vad det var förra vintern.

Det är bara 19 grader i sovrummet.

Så Ilian fick ha på sig supermycket filtar i natt, men så fort en hand sticker upp så blir det ju kallt.

Ska ta och ringa och klaga på det idag. Vi kan inte ha 19 grader inne med en liten nyfödd hemma.

Idag ska vi också åka till IKEA och kika ifall vi hittar en ny säng. Vår 120 säng är på tok för liten ifall man ska ha kotten i den också. Vilket kan behövas längre fram om han sover oroligare.

Så då passade jag på när vi ändå var i närheten.

Ilian skötte sig som vanligt, tyst som en mus låg han och sov hela tiden.

Sen åkte vi ett par st och kollade på barnens hus, jag köpte mer torra tvättlappar. Och just det innan dess köpte jag två ammningsbhar på twilfit.

Riktigt billiga var dem faktiskt. Och de var mer stöd i dem än de jag har.

Men de hade bara upp till E kupa så de är liite små men inte så farligt ändå. Fick gå upp en storlek runt för att inte kupan skulle bli för liten.

Jens trodde väl att jag skulle handla ihjäl mig men jag hade ingen lust att springa i massor av butiker faktiskt. Det räckte gott med de två som vi var in i.

Nu är man lagom trött, men jag fick iaf sova i sju timmar i natt. Väldigt skönt!

Han styr mitt och det är med järngrepp.

Jag har fått väldigt konstig dygnsrytm för det första.

Helst så sover jag två kortare perioder ist för en lång. Gärna en förmiddag och en kväll.

Jens däremot sover på natten som vanligt. För honom måste det ju verka som jag inte gör annat än sover.

Idag orkade jag knappt sitta vid matbordet. Jag vräkte i mig lite sill och potatis och sen hasade jag mig tillbaka till sängen igen. Sen åt jag när jag vaknade igen vid tio på kvällen.

Och sen dess har jag varit vaken, eller ja jag somnade kanske en kvart på soffan under hockeyn när det var paus.

Ilian vill ha mer närhet nu också, nu när jag skulle försöka sova så ville han verkligen inte ligga i vagnen. Utan det skulle liggas i min säng. Och jag vågar ju inte sova med honom brevid mig så jag kollade på en dokumentär på svt play och väntade på att han skulle bli så trött att han inte brydde sig.

Nu ligger han i vagnen iaf, men det är lite jobbigt också för han drömmer och gnyr så mycket så jag kan ändå inte sova.

Jag lär väl få sova i någon timme lite senare helt enkelt.

Man tar det man får så att säga.

Här är en bild från när vi fick åka hem från bb första gången. Vi fick ju åka tillbaka redan dan efter och bli inlagda igen då hans gulsot blivit värre.

Men han är i alla fall riktigt fin i sina hemgångskläder!

Ilian var supersnäll hela hemresan men på natten satte ett rent helvete igång. Han fick tokont i magen, antagligen för att mjölken kom igång ordentligt. Han skrek och grät i åtta timmar. Jag var helt färdig på morgonen, sjukt påfrestande att ha ett litet knyte som har så ont och man kan inte göra något åt det förutom att försöka trösta.

Jag var minst lika ledsen som honom när morgonen kom.

När vi blev inlagda igen så hamnade han på värmedyna i solariet igen så då släppte magontet. Jag har nog aldrig varit så trött och slut i hela mitt liv, allt svajade och jag kunde knappt gå rakt. Mådde jätteilla och var helt blå gul under ögonen.

Sen den natten har han varit supersnäll. Precis som innan, nu hoppas vi att han slipper få ont i magen igen.

Nu sover han nästan nätterna igenom. Matar och byter två till tre gånger per natt bara.

Han är verkligen hur snäll som helst bara man ligger lite före honom i planeringen.

Nu har han även börjat vara vaken längre stunder lite över en timme åt gången ett par gånger om dagen.

Då tittar han och lyssnar på allt, han är så himla allert.

Det är verkligen häftigt att se honom utvecklas dag för dag.

Nu är han en vecka gammal och gör knappt något väsen av sig direkt.

Bara man ligger lite före honom i planeringen så skriker han så gott som aldrig. Om man inte byter på honom och han är trött eller hungrig så klart.

I natt fick jag sova gott nästan hela natten tex. Han vaknade tre gånger och ville ha mat.

Under dagarna är han vaken lite och kikar och är nyfiken men på natten sover han gott. Så himla skönt, hoppas att det håller i sig ett tag till iaf!

Någon dag nu ska jag sätta mig ned och skriva hela förlossningsberättelsen.

Det blir nog en väldigt lång text. Med tanke på att det hela tog 42 timmar.

Och en till god nyhet är att jag gått ner tio kilo sen jag födde. Och det fortsätter stadigt nedåt.

Fick några bristningar sista dagarna men de är vita och syns knappt, sitter fram vid byxlinningen. Så det var ju bättre än vad jag vågat hoppas på med tanke på hur stor jag faktiskt var.

Jag ska ta och ladda upp lite bilder sen på Ilian och hur magen såg ut sista dagen mm lite senare idag antagligen.

Den lilla pojken har nu hunnit bli en vecka gammal och har fått namnet Ilian.

Det var en svår förlossning som tog 42 timmar, och jag förlorade 1 ½ liter blod.

Många timmar utan smärtstillande och total ångest. Men ut kom han, till slut.

Vi har spenderat 6 dagar på bb på grund av gulsot som började synas hans tredje dag.

Nu börjar historien om Ilian!