Januarikotten

Är så himla glad, jag har verkligen saknat islandshästarna som jag inte hållit på med på ca två år nu.

Det är unghästar som ska ridas in och ordnas med. Det ska bli kul att få vara med från början igen och putsa på minnet lite.

Stallet ligger en bit bort men eftersom det inte kostar mig något att rida där så gör det ju inget egentligen.

Hunden kan följa med också, och Ilian ifall det skulle behövas.

Men nu när Jens är hemma ska han passa honom under tiden. Det tar ju bara typ två timmar så det är ju ingen fara.

Jag får komma så ofta eller sällan jag vill, det är också bra. Ifall det dyker upp något jobb så kan jag anpassa hästarna efter det.

Allt har löst sig så fint nu, helt perfekt.

Jag har dansen ett par gånger i veckan, där är Ilian med.

Sen har jag det andra jobbet på silvergruvan som jag kan lägga schemat som jag vill och orkar.

Och så hästarna som jag kan anpassa efter resten.

Livet är helt enkelt väldigt bra och lätt nu. Allt funkar som jag vill och Ilian är så himla snäll och go och lätt att ha att göra med just nu. Plus att Jens är hemma och kan hjälpa till med allt.

Det blir väl annorlunda om han får ett heltidsjobb men nu funkar det utmärkt iaf.