Januarikotten

Han var helt förstörd, skrek som en galning hur länge som helst. Så pass att han blev helt röd och kippade efter andan, det var bara att packa in honom i bilen och köra till västerås efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen.

Väl där gick det fort, enda fördelen med ett sjukt spädbarn.

Vi fick komma in direkt när vårt nummer kom.

Han hade så himla ont i magen, man såg det så tydligt.

Väl inne så blev vi vidareskickade till barnakuten, han var lugn just då. Efter bilfärden.

När de kollade honom kom de fram till att han nog var förstoppad. Vilket jag hade blivit motsagd ett par gånger eftersom jag ammar. För barn som ammas ska tydligen inte bli förstoppade.

Men det var precis vad som hänt.

Han fick efter mycket skrik och gnäll från hans sida microlax.

Det tog tio minuter, sen bajjade han en sjö i blöjan. Efteråt så somnade han.

Han var så utmattad stackarn, efter att ha haft så ont och varit så ledsen.

Nu har vi fått lactulos utskrivet och microlax i nödfall.

Han blev vår lugna snälla pojke igen efter det. Han har varit lite gnällig senaste veckorna.

Så nu vet vi vad som var fel och allt gnäll grundade sig i. Känns skönt att man rett ut det.

Man lär sig gång på gång att man ska lyssna på sin intution. Precis som när jag fick hepatos under graviditeten. Alla sa att det är sååå ovanligt så det är det säkert inte.

Men tack vare det blev jag igångsatt och fick ett helvete till förlossning.

Lyssna på sig själv är nog det bästa man kan göra.

Men det gäller ju att andra tror på vad man säger också.