Januarikotten

Det började med att vi fick vårt barn, en liten pojke.

Mamma och pappa var bortresta på sin thailandsresa och han föddes i vecka 32.

De försökte ta sig hem men kunde inte.

Jag och Jens fick åka hem efter ett tag på sjukhuset. Då lägger Jens barnet på bordet i vardagsrummet för att byta blöja. Jag visar honom först hur han ska göra med blöjan, sen får han försöka själv. Varpå pojken pinkar ner halva rummet så Jens går iväg för att hämta papper. Jag sitter i soffan och ser på hur barnet rullar ner på golvet, jag tror han bröt armen. Och jag skäller på Jens att man inte kan lämna barn så för de ligger inte still.

Varpå Jens säger, äh det var väl inget. Barn är så mjuka.

Sen så bestämmer sig Jens för att gå iväg på konsert eller liknande, iaf något som han aldrig brukar göra.

Jag blir lämnad ensam med barnet. Det går bra först, sen sitter jag vid datorn och får kontakt med en barndomskompis. Vi bestämmer oss för att träffas, och jag åker hem till henne. Eller ja hem till där hennes mamma bodde förr.

Nu kommer problem nr två, jag glömmer barnet hemma. Jag kommer inte på mig själv förens efter flera timmar att jag inte har barnet med mig. När min kompis säger att det är bra att Jens kan passa barnet själv.

Jag får total panik och försöker ta mig hem. Av någon anledning har jag inte min bil utan måste åka kommunalt.

Sen får jag ett samtal från mina föräldrar som till slut lyckas ta sig hemmåt och snart är hemma.

Jag kommer hem till lägenheten och barnet är borta, jag letar som en galning.

Sen så är jag helt plötsligt hos mina föräldrar och jag letar efter en kattunge, som det visar sig att några barn har snott. Av någon anledning hade kattungen mitt simkort till mobilen så jag kunde inte ringa någon om hjälp heller.

Jag letar och letar och till slut hittar jag en lite uppbuktning i jordgubbslandet där de grävt ner kattungen.

Jag får upp den levande och hittar simkortet.

Och när jag går in i huset igen så hittar jag vårat barn också. Och då kommer mamma och pappa hem.

Sen vaknar jag av ont i höften.

Som sagt en väldigt konstig dröm.