Veckoplaneringen
Nu börjar veckans schema falla på plats.
Lite saker att göra har jag ändå.
Torsdag- försöka tvätta lite, ringa lite samtal och städa.
Fredag- Åka ner till päronen och byta till vinterdäck.
Lördag- Åka hem till systeryster och gå på middag.
Söndag- Lite oklart ännu, finns ett par saker att välja på.
l
Tycker att det är skönt att veta vad som händer några dagar i förväg så man kan planera och slipper stressa.
Idag har jag ont under revbenen igen. Funderar på att höra av mig till min läkare och höra hur man ska göra för att kolla om det är gallan som spökar.
Snart går jag in i vecka 30 också, helt galet verkligen. Eller ja 29+0, beroende på hur man räknar.
Det är fasiken inte lång tid kvar nu.
Onsdagsfix
Nu har vi varit nere på stan och fixat lite saker. Har nollat min preleminära självdeklaration på skatteverket då det inte blev något eget dansföretag utan vi valde att bli anställda istället.
Sen var vi och fixade gemensamma konton och kontokort. Det behövs verkligen nu, börjat bli trassligt med att överföra pengar hit och dit hela tiden.
Men det var inte klokt hur lång tid det tog på skatteverket vi väntade i 40 minuter, och det var två nummer före.
Jag förstår inte att det kan ta så himla lång tid.
En annan rolig sak idag var att Jens skulle posta ett brev, han ville inte slicka på klisterremsan för att han tyckte det var äckligt så han försökte få mig att göra det. Vilket jag vägrade.
Så han lät hunden slicka på brevet ist :P
Det funkade bra faktiskt, men såg väldigt roligt ut!
Kvällen
Idag har det varit danskurser. Jag sov så dåligt i natt så att jag var helt vimsigt i huvudet.
Men det gick rätt bra ändå, fast jag inte hade skallen med mig.
Vi glömde till och med sladden till datorn hemma så jag var tvungen att åka hem i pausen och hämta den.
Nu hoppas jag bara att jag kan sova ordentligt i natt så jag slipper vara helt borta imorgon också.
Det kliar ju en hel del i benen nu också. Precis när jag ska sova sätter det igång och sticker i benen.
Så jag får gå upp och gå ibland flera gånger per natt för att det ska släppa.
Ont på höger sida under revbenen har jag också. Börjar misstänka att det är gallan som strular.
Känns precis som man fått en ordentlig smäll där som gett ett redigt stort blåmärke i kroppen.
Så jag får helt enkelt dra ner på fettet så kanske det lugnar ner sig, har ingen lust att spränga gallstenar alls.
Sjukskrivning
Äntligen går något åt rätt håll! Var ju till läkaren idag på förmiddagen.
Blev tack och lov sjukskriven. Det behövdes verkligen.
Nu ska bara försäkringskassan godkänna det också. Ska skicka in papprerna direkt så jag får besked så snart som möjligt så jag slipper tänka på det.
Läkaren var superbra, hon lyssnade på allt jag sa och tog med det i beräkningen istället för att bara köra över mig som vissa läkare har gjort genom åren.
Jag sa att jag verkligen ville fortsätta jobba så mycket som jag orkar och gör just nu. Och det tyckte hon lät som en bra idé. Jag ska fortsätta med danskurserna för att jag mår så bra av det och tycker det är kul.
Men nu slipper jag oroa mig för att jag inte ska få någon anställning för att jag är gravid i alla fall.
Jag menar vem anställer någon som är i sjunde månaden. Finns nog inget företag som tar sig an någon som snart ska ha barn och sen vara borta i flera år.
Dansen ska jag försöka fortsätta med istället för att plocka ut alla dagar från fk sen.
Nu hoppas jag på att jag kan stressa ner lite.
Läkartid
Om 40 minuter ska jag till läkaren och se om jag kan få bli deltidssjukskriven.
Jag hoppas verkligen att läkaren lyssnar.
Man har ju haft en hel del översittarläkare under sina dar. Men det är i alla fall en kvinna så nu får man se.
Klarar inte av denna stressen nu.
I natt hade jag onda sammandragningar flera gånger. Sov knappt någonting.
Så fort jag vände på mig satte det igång.
Håll tummarna att hon lyssnar!
Skallebang
Hm det började som ont bakom ögonen och har nu utvecklats till riktig huvudvärk.
Hoppas den går över när jag dricker mycket och sover.
Det är ju så irriterande att ha huvudvärk.
När vi var och handlade så fick jag lite samandragningar i magen. Var tvungen att stanna upp och vila lite. En av dem gjorde faktiskt ont. Då blir man ju lite orolig. Men det gick över sen.
Sen gjorde magen ont igen när jag skulle luta mig framåt när vi skulle äta middag. Misstänker att kotten bestämde sig för att ligga på något konstigt sätt och inte gillade när jag vek ihop mig. Det slutade göra ont så fort jag lutade mig tillbaka.
Jag syndade lite idag också, köpte en 100g chokladkaka och julmust.
Jag kan knappt förstå att de säljer julmust i oktober, men visst. Det fick mig att känna som det var lite närmare jul än vad det kanske är. Och ju närmare jul desto kortare tid tills vi får träffa vår lilla prins <3
Höften överlevde
Helt otroligt, även fast jag dansade igår så kan jag gå idag. Utan att det gör speciellt ont!
Morgonen var trögstartad dock, stel som en pinne när jag vaknade.
Lite träningsvärk hade jag också.
Idag har jag skruvat upp ytterligare en hylla i köket att ha plåtburkar på. Det börjar bli lite fullt nu.
Men samlar man så gör man. Men jag får nog börja byta av och ställa undan några burkar ibland istället.
Sen så jag har hört av mig till gamla arbetsgivare för att få ut ordentliga arbetsgivarintyg. Inte det lättaste när det var minst tre år sen för dem jag ska få tag på.
Och så har jag städat ena akvariet också. Det är så mycket yngel där så nu är det extra viktigt.
Imorgon ska jag till läkaren, sen ska jag till en bekant tillsammans med Jens. Och efter det är det danskurser hela kvällen. Mycket att stå i, och på onsdag ner på stan och fixa lite saker.
Tordag är ledig än så länge i alla fall.
Och just det vi måste handla idag också. Jag ska försöka städa lite mer idag också, putsa lite fönster och badrummen, torka golven behövs också.
Någon dag ska jag ta tag i att tvätta klädseln i soffan. Mycket som susar runt i skallen helt enkelt.
Nydansad
Oj vad roligt jag haft ikväll :)
Var ute och dansade till Zlips sista spelning på lagårn i västerås.
Så himla synd att de ska sluta :(
Vi var där med lite elever som går på våra danskurser. Jag dansade inte med så många andra än Jens, jag vågar inte riktigt för magen. Man vill ju inte krocka med någon när man har så värdefull last i magen.
En armbåge vore inte helt toppen det heller.
Hunden blev så glad att han gnylade när vi kom hem. Han liksom piper och ylar på samma gång. Låter väldigt roligt och han gör det bara när han blir riktigt riktigt glad.
Nu får jag hoppas på att höften inte strejkar helt imorgon. Men jag ska ringa till sjukgymnasten så jag kanske kan får kryckor för när ischias strular. Det viktigaste är ju att jag kan fortsätta röra på mig. Om jag blir stillasittande blir jag bara stelare.
Det är bara irriterande när det gör så ont att man inte kan sätta ner foten. Men det går ju över som sagt.
Kände av det lite när vi kom hem och hade klivit ur bilen.
Men det var i alla fall trevligt att man fick lite annat att tänka på än allt trassel när vi dansade.
Min älskling!
Måste bara skryta med att jag har en så snygg pappa till mitt barn ^^
Jag vet nog ingen som lyckats bli så bra på id fotot som han dessutom :)
Dock är det jag som stått för frisyren!
Väldigt bra jobbat av mig!
Hur mycket ska jag gå upp?
Jag har börjat fundera på det här för ett tag sen.
Hitils har jag gått upp ca 5-6 kg sen start och är i v 29 imorgon.
Hittade en sida på nätet där det stog lite mer information.
l
l
Det kan ju vara bra att hålla lite koll så man inte börjar moffa i sig och blir superstor.
Vätska kan man ju inte göra så mycket åt förutom att dricka mer så det inte fastnar i benen.
Rör på mig gör jag ju mindre än vanligt också så lite får jag nog räkna med att gå upp.
Ischias smärta
Jösses, vi har flyttat saker till tippen idag och jag lyfte väl lite mer än vad jag borde.
Och det straffar sig nu kan jag säga!
Känns som något elakt litet djur har bitit sig fast i övre delen av rumpan. När första chocken kommer så bara svartnar det för ögonen för att det gör så sjukt ont. Sen går det över steg för steg.
Sen är det bra en stund igen och sen helt plötsligt hugger det till igen. Oftast när jag bara går helt vanligt så hugger det till. Så viker sig det vänstra benet och vips så har jag nästan ingen kontroll över vad som händer. Inte direkt ett roligt tillstånd. Man ser ju inte helt frisk ut när man vrålar till och benet viker sig och man fumlar efter någonstans att hålla i sig.
Det är ju tur att det går över om jag rör på mig lite mer. Men man har inte direkt någon lust att röra på sig när det slår till. På måndag ska jag ringa till sjukgymnasten och boka tid så jag kan få tag på kryckor som jag kan ta till när det är som värst. Man vill ju inte dratta på arslet bara för att man inte har något stöd att ta tag i.
Och så blir det ju mycket lättare att fortsätta gå sen ifall man har stöd. Annars får jag gå och hålla mig i väggarna eller möbler. Eller så får Jens komma och ge stöd.
Man behöver ju inte krångla till det i onödan.
Mysmorgon
Helg igen, veckorna går snabbt. Imorgon är det dags för en ny vecka för mig och bebis. Då går vi in i vecka 29.
Då ska vi lägga in en till bild på magen. Tänk imorgon är det bara elva veckor kvar till beräknat förlossningsdatum.
När vi vaknade idag låg vi och kramades en stund jag och Jens.
Bebisen sparkade och sparkade och vände sig gång på gång. Jens kände att han sparkade med båda fötterna.
Det är lite roligt nu när han kan känna av det mer och mer.
Snart blir det väl så att man ser fötterna pressas utåt på magen.
l
Idag ska vi bara småplocka lite och städa det vi inte hann igår.
Sen så har vi inget planerat som är speciellt. Jag skulle behöva gå ner i förrådet och sortera lite, ta fram varmare jackor och sånt som behövs.
Ont i revbenen :S
Det trycker på en hel del här!
På höger sida precis nedanför bröstet. Det känns som det töjs eller liknande.
Gissar på att den är en liten gosse som ligger och pressar och försöker få plats.
Det är nästan så man har lust att ta tag i revbenen och dra dem utåt.
Känns som någon sakta blåst upp en ballong innanför revbenen.
Det gör ont att andas, och att ha bh på sig. Egentligen gör det ont att sitta rakt upp och ner också men det måste jag ju göra. Andas också ifs ^^
Men han ligger väldigt långt upp nu, längtar tills han halkar ner en bit så jag får andas ordentligt igen.
Just nu känns det som magen kommer klättra så högt upp att jag inte kommer behöva bh alls.
l
Tidigare på kvällen idag så har vi städat lite här hemma. Plockat iordning och sorterat allt och städat vanligt.
Vi har även sorterat alla papper som finns i lägenheten.
Fick en mapp av mamma med plastfickor i, 13 st för att vara exakt. Den blev full illa kvickt kan jag säga.
Olika fickor med olika slags räkningar och viktiga papper.
Längst fram hamnade aktuella räkningar. Man känner sig lite duktig och som om man aldrig kommer bli en av de där människorna som hamnar i lyxfällan när man gjort så!
Klappar sig själv lite på axeln för att man är så organiserad.
En fredag av göromål
Idag har vi farit runt en hel del. Gjort allt som ska göras.
Vi tog oss tid att luncha på stan för första gången också. Vi slutade danskursen lagom till lunch. Fick tag på en riktigt billig och supergod thai/kina buffé.
När vi sitter där träffar vi en del folk vi känner. Den här staden är verkligen liten poängterade Jens.
Men det är verkligen bara trevligt. Gillar inte städer där man är helt anonym och aldrig känner igen någon. Sen så åkte vi för att handla på ica, vi måste ju ha lite mat hemma också. Där träffar vi två till av våra danselever. De ska följa med oss ner till västerås och dansa i helgen.
l
Jag ringde även a-kassan. Och tydligen blev jag inte godkänd bara för att jag inte skickat in alla uppgifter som behövs?!. Vilket inte stämmer, om de bara tog sig tid att titta igenom papprerna skulle de se att allt fanns där. Men nej då jag var tvungen att skaffa några extra papper och skicka in dem med. Men då skulle det bli en annan handläggare. Antar att han jag hade inte hade lust att jobba mer. Så då skickar de helt enkelt vidare till nästa person.
Jag förklarade allt för honom och att allt står i papprerna jag skickat in en gång redan. Men han vägrade lyssna, och sa bara att jag får överklaga. Man blir ju så himla trött.
Men jag får väl bråka vidare då, precis som alltid.
Jag hade ju till och med skickat med ett personligt brev som förklarade alla papper. Idioter som sagt.
l
Jag har i alla fall clementiner att trösta mig med, och te. Två bra mysiga saker med hösten i alla fall.
Planering
Nu har jag lite att tänka på igen, imorgon ska vi hålla danskurs för tredjeklassare. Skönt att bli sysselsatt med något. Imorgon har vi även en hel del andra saker att göra.
Jag ska ringa a-kassan och fråga vad fasiken de håller på med.
Och hämta extranyckel på hyreskontoret för att min pappa fick en nyckel ifall det blir att vi måste åka in till sjukhus igen så han kan ta hunden. Sen så ska vi förbi trafikskolan också för att boka lektioner och kika på lite information om Jens körkort. Han behöver verkligen körkort, dels för att komma in på utbildningen han vill samt för att kunna söka andra jobb. Och så är det ju bra om han har det tills vi ska ha barn också.
Sen ska vi handla.
I helgen har vi inget direkt planerat tror jag, förutom ev på söndag då vi kanske ska åka ner till Västerås och dansa.
På måndag är det fritt igen, på tisdag är det läkartid samt danskurser.
Efter det finns inga planer förens på lördagen när vi ska hem till min syster och hälsa på och bli bjudna på middag. Samtidigt ska vi förbi min kompis som bor på vägen till min syster.
Det är bra att det finns något att se fram emot i alla fall så jag slipper sitta helt sysslolös och oroa mig.
Nu blir jag tokig snart!
Nu har jag fått ett brev hem om att jag är nekad a-kassa.
Hur i h-vete då undrar jag! Jag har rätt till den då jag har överhoppningsbar tid för att jag var sjukskriven. Men det har de tydligen inte tagit med i beräkningen. Jäkla sopprötter!
Och de har även lyckats "tappa bort" min andra ansökan om retroaktiv a-kasse ersättning. Fast den låg i samma brev! Jag förstår verkligen inte hur inkompetent man får bli!
Jag blir bara mer och mer stressad och det här gör verkligen inte saken bättre. Och till råga på allt går det ju inte att ringa dem hur som helst heller, utan de har en kort telefontid mitt på dagen bara. Hur fasiken tänker dem, om man är arbetslös så kan man väl inte bara ringa under lunch eller??
Lagom kul att man måste vänta till nästa dag bara för att posten inte kommer med en gång på morgonen. Men det kanske var planen. Att strula så mycket som möjligt så folk inte orkar bestrida. Och det är ju knappt värt att bestrida heller så lite pengar som man får.
l
Jag känner att jag blir mer och mer stressad ju mer som hamnar på "problemhögen".
Igår ringde jag till vårdcentralen och sa att jag ville ha en läkartid för ev sjukskrivning. Jag fick då beskedet att jag skulle vänta i en vecka, för jag kanske var bra igen då lagom tills min sjukskrivning som gäller hos försäkringskassan går ut. Vilket ledde till en annan oro, att jag inte ska få någon läkartid inom lagom tid så att det blir ett glapp i sjukskrivningen då läkaren inte får skriva tillbaka när de träffar en. Utan det är från dagen de har träffat en det gäller. Jag vill verkligen inte riskera att hamna utanför systemet en gång till.
Så på grund av detta ringde jag igen idag och bad om att jag skulle få en läkartid innan min vecka är slut så jag slipper oroa mig. För att det hjälper mig inte alls att oroa mig för ytterligare en sak.
Jag fick då prata med en annan sköterska än första gången och hon såg till att hitta en tid till mig. Det blev en jourtid då de hade ont om tider, så min magkänsla var rätt.
Och den är först nästa tisdag.
Efter det kan jag få vänta i 30 dagar på beslut från föräkringskassan. Men jag förlorar knappt några pengar på det ändå då ersättningen är så låg så det spelar ingen roll känner jag.
Jag mår bara sämre ju mindre kontroll jag har över situationen, så nu måste jag först och främst försöka hitta tillbaka till kontrollen. Jag tänker inte låta allt sänka mig helt igen.
Morgon igen
Nu har jag sovit igen det jag missade när jag var på sjukhuset.
I natt så har jag sovit i 10 ½ timme. Jag blir ju så matt när hjärtat inte gör som det ska också.
Det enda jag kan göra själv är att försöka andas djupa andetag när jag kommer på det själv. Jag har ju väldigt stor lungkapacitet i vanliga fall, men nu när jag är gravid känns det som det är nere på ungefär hälften.
Jag har ju väldigt djup bröstkorg så det är ju inte så konstigt att när kotten växer så tränger han undan lungor och magsäck. Jag kan ju inte äta lika mycket som vanligt heller så.
Det är ungefär nere på hälften också.
Och det har lett till att jag antagligen gått ner lite i fett, det klagar jag däremot inte på.
Bara kotten får det han behöver så spelar det ju ingen roll. Det gäller bara att äta nyttigt när jag äter så.
l
När jag vaknade idag var jag lite rosslig i halsen. Och igår innan jag gick och la mig fick jag ont i huvudet.
Jag tror att min kropp håller på och arbetar emot att få Jens förkylning nu.
Så om jag vilar och äter bra nu så kanske jag kan slippa att bli sjuk.
Han mår ju redan lite bättre. Lite mindre snuvig är han i alla fall. Hoppas att det är en vanlig förkylning bara!
Måendet under kvällen
Nu är det natt igen, pulsen har ökat under kvällens gång.
Men nu har den börjat gå ner igen tack och lov.
Jag förstår faktiskt inte vad som får min puls att gå upp, fast jag sitter still i soffan.
Hjärtat har strulat lite men inte alls som igår. Det har slagit lite dubbelslag bara.
Jens har även hunnit bli riktigt förkyld, det verkar som det är influensa. Med tanke på hur nära vi har varit de senaste dagarna så är med största sannolikhet jag redan smittad och i så fall lär det bryta ut i morgon eller någonstans däromkring.
Har verkligen inte någon lust att bli sjuk i flunsan också.
Revbenen på höger sida gör svinont, men bara ibland. Tror det beror på att lilla kotten ligger och spjärnar emot dem. Men jag är inte riktigt säker. Jag tog upp det när jag var på sjukhuset men det var ingen som brydde sig.
För pulsen går upp när det gör ont också, men det är ju bara naturlig reaktion.
Nu vill jag bara ha lite lugn och ro och slippa bli sjuk igen.
Ambulansfärd
Nu börjar jag kvickna till efter nattens strapatser. Det har hänt mycket under natten som inte går att förklara men jag ska försöka i alla fall.
Vi hade haft danskurs under hela dagen och jag mådde toppen när jag kom hem på kvällen.
Efter säkert en timme hemma när vi hade ätit så började jag må lite konstigt. Blev lite yr i huvudet och yrslig.
Hjärtat började slå oregelbundet, stannade upp och rusade. Slog vanligt i några slag och rusade igen. Och så höll det på i säkert tio minuter, då började jag tappa känseln i fötterna.
Jag kikade lite på nätet vad det kunde vara men kom inte fram till något vettigt.
Så jag ringde in till 1177 och frågade vad jag skulle göra och vad som kunde vara fel. Hon som jag pratade med sa direkt att jag skulle ringa ambulans.
Jag frågade varför och vad det kunde vara för något. Hon sa att ev kunde det vara havandeskapsförgiftning och även om det inte var det så skulle jag ringa in för att det var hjärtat som uppförde sig så konstigt plus att jag är gravid.
l
Jag ringde 112 och fick prata med personalen som sa att det kommer någon på en gång. Det tog säkert bara 10 minuter innan de kom. Under den tiden hade hela kroppen börjat skaka. Det var som om jag hade frossa.
Det enda som hindrade det från att skaka var ifall jag spände mig allt vad jag hade.
De satte på ekg slingor och tog med mig ner till ambulansen.
Vid det här laget skakade jag så pass att tänderna rasslade och jag inte kunde prata ordentligt. Vi kom till västerås relativt snabbt. Under resans gång lugnade hjärtat ner sig och arytmin som sjukvårdaren känt tonades ner. Min puls började även gå ner avsevärt. När de hämtade mig var min puls lika hög som om jag skulle ha löptränat. Och min vanliga vilopuls ligger på runt 60 ibland lägre.
l
Väl inne på sjukhuset mådde jag mycket bättre igen. Jag hade ingen yrsel och skakningarna gav med sig lite mer, men ändå kommenterade sjuksköterskorna att jag skakade så mycket. Och det var kanske en tiondel av vad det var innan jag blev hämtad.
Vi blev inskjutsade på ett rum på akuten och det kom läkare och pratade med mig och tog massor av prover.
Vi blev inskjutsade på ett rum på akuten och det kom läkare och pratade med mig och tog massor av prover.
De tog vanliga blodprov och ett som skulle mäta syran i blodet. Han fick gräva runt en god stund i handleden för att hitta någonstans att sticka. Han poängterade att jag verkade ha väldigt hög smärttröskel.
Det kändes dock lite när han råkade sätta den i benet, då sved det till ända upp i tummen. Jag upptäckte efterhand att skakningarna gav med sig lite när jag lyfte upp benen. Då började jag fundera på ifall det var en nerv som kommit i kläm. Det fick jag aldrig bekräftat om det kunde vara.
l
Under tiden jag låg och väntade på resultat började kroppen istället för att darra och skaka att krampa. Det kom från ryggen någonstans och drog till så att jag inte kunde hjälpa att följa med.
Jag blev mer och mer frustrerad över att jag inte hade kontroll över kroppen längre. Och jag var så fruktansvärt trött. Helt utmattad verkligen, när kramperna gav med sig lite en stund somnade jag och sov en stund.
Ju längre tid som gick desto mer gav kramperna med sig. Vi kom in vid halv ett till akuten och vi blev flyttade till medicinsk intensivvårdsavdelning vid fem på morgonen. Där var det mycket bättre att ligga.
Jens fick en egen stol som gick att luta och en pall till. Och jag fick en aningen bekvämare säng med lakan i.
l
Vi får frågan vad vi vill ha för fika, så det bjöds tydligen på nattfika. Vi fick lite mackor och äppeljos.
Sen kom de in och sa att jag fick stanna till morgonen för observation.
Jag trodde då att de menade morgon vid sju kanske åtta. Det visade sig att läkaren inte dök upp förens vid nio.
På morgonen efter en orolig natt så kom det en sjuksköterska och tog ekg på mig igen. Det såg då ännu lugnare ut än tidigare. Det var mitt tredje ekg sen jag satte mig i ambulansen.
Han tyckte att jag hade låg puls för att vara gravid. Men det vet jag ju att jag har så det var ju inget problem.
De kom in och tog ytterligare blodprover. Till slut fick jag prata med läkaren.
l
De kunde inte hitta något direkt fel på mig. Det enda som de visste säkert var att jag hade lågt koldioxidvärde i blodet. Och väldigt hög syresättning. Annars kunde de inte se något speciellt.
Läkaren försökte hävda att jag hyperventilerat. Vilket jag är helt säker på inte var problemet. Just för att jag var lugn genom hela fasen. Jag satt till och med och skojade med hon i ambulansen. Hon ville förklara kramperna med koldioxid bristen också. Vilket jag nu i efterhand tyckte var konstigt också då kramperna började i samband med att hjärtat flaxade runt så mycket medans jag fortfarande satt i soffan och tog det lugnt.
Hon sa att bortdomningarna kunde bero på det också. Men jag kände ju bortdomningar och yrsel innan jag fick skakningarna.
l
Det känns helt enkelt som de missat något. Men de kan ju inte undersöka allt på en gång.
Jag får väl se om det händer igen helt enkelt. Om det inte gör det så är det ju bra. Om det gör det så kanske jag kan få ett svar och lite mer utförlig undersökning.
Jag funderar dock på om jag inte går och andas för ytligt hela tiden. Att koldioxidbristen som de påvisade kan bero på det. Jag måste verkligen anstränga mig för att ta djupa andetag.
Får se om jag kan få en vanlig läkartid inom nästa vecka. Tills dess är jag sjukskriven via föräkringskassan.
Vad som fortfarande behövs
Plastad frotte
Leksak till barnvagn
Skötbädd
tvättlappar
skötväska
blöjhink
amnings-bh
amningsinlägg
nappflaska
badbalja
strumpor
mössor
kräkhandukar
babygym
nappar
bitring
vagga
- Plastad frotte
- Leksak till barnvagn
- Skötbädd
- tvättlappar
- skötväska
- blöjhink
- amnings-bh
- amningsinlägg
- nappflaska
- badbalja
- strumpor
- mössor
- kräkhandukar
- babygym
- nappar
- bitring
- vagga
Det är en hel del som saknas fortfarande. Tänk att något så litet behöver så mycket.
Men vi har i alla fall större delen av de större sakerna som kostar mycket pengar och det är ju skönt.
Idag är det kursdag, ska hålla danskurser hela dagen. Vi startar med en privatkurs vid tre och slutar med en foxkurs vid nio. Det blir en hel del tid att stå upp idag alltså, men det går faktiskt bra.
