Ambulansfärd
Nu börjar jag kvickna till efter nattens strapatser. Det har hänt mycket under natten som inte går att förklara men jag ska försöka i alla fall.
Vi hade haft danskurs under hela dagen och jag mådde toppen när jag kom hem på kvällen.
Efter säkert en timme hemma när vi hade ätit så började jag må lite konstigt. Blev lite yr i huvudet och yrslig.
Hjärtat började slå oregelbundet, stannade upp och rusade. Slog vanligt i några slag och rusade igen. Och så höll det på i säkert tio minuter, då började jag tappa känseln i fötterna.
Jag kikade lite på nätet vad det kunde vara men kom inte fram till något vettigt.
Så jag ringde in till 1177 och frågade vad jag skulle göra och vad som kunde vara fel. Hon som jag pratade med sa direkt att jag skulle ringa ambulans.
Jag frågade varför och vad det kunde vara för något. Hon sa att ev kunde det vara havandeskapsförgiftning och även om det inte var det så skulle jag ringa in för att det var hjärtat som uppförde sig så konstigt plus att jag är gravid.
l
Jag ringde 112 och fick prata med personalen som sa att det kommer någon på en gång. Det tog säkert bara 10 minuter innan de kom. Under den tiden hade hela kroppen börjat skaka. Det var som om jag hade frossa.
Det enda som hindrade det från att skaka var ifall jag spände mig allt vad jag hade.
De satte på ekg slingor och tog med mig ner till ambulansen.
Vid det här laget skakade jag så pass att tänderna rasslade och jag inte kunde prata ordentligt. Vi kom till västerås relativt snabbt. Under resans gång lugnade hjärtat ner sig och arytmin som sjukvårdaren känt tonades ner. Min puls började även gå ner avsevärt. När de hämtade mig var min puls lika hög som om jag skulle ha löptränat. Och min vanliga vilopuls ligger på runt 60 ibland lägre.
l
Väl inne på sjukhuset mådde jag mycket bättre igen. Jag hade ingen yrsel och skakningarna gav med sig lite mer, men ändå kommenterade sjuksköterskorna att jag skakade så mycket. Och det var kanske en tiondel av vad det var innan jag blev hämtad.
Vi blev inskjutsade på ett rum på akuten och det kom läkare och pratade med mig och tog massor av prover.
Vi blev inskjutsade på ett rum på akuten och det kom läkare och pratade med mig och tog massor av prover.
De tog vanliga blodprov och ett som skulle mäta syran i blodet. Han fick gräva runt en god stund i handleden för att hitta någonstans att sticka. Han poängterade att jag verkade ha väldigt hög smärttröskel.
Det kändes dock lite när han råkade sätta den i benet, då sved det till ända upp i tummen. Jag upptäckte efterhand att skakningarna gav med sig lite när jag lyfte upp benen. Då började jag fundera på ifall det var en nerv som kommit i kläm. Det fick jag aldrig bekräftat om det kunde vara.
l
Under tiden jag låg och väntade på resultat började kroppen istället för att darra och skaka att krampa. Det kom från ryggen någonstans och drog till så att jag inte kunde hjälpa att följa med.
Jag blev mer och mer frustrerad över att jag inte hade kontroll över kroppen längre. Och jag var så fruktansvärt trött. Helt utmattad verkligen, när kramperna gav med sig lite en stund somnade jag och sov en stund.
Ju längre tid som gick desto mer gav kramperna med sig. Vi kom in vid halv ett till akuten och vi blev flyttade till medicinsk intensivvårdsavdelning vid fem på morgonen. Där var det mycket bättre att ligga.
Jens fick en egen stol som gick att luta och en pall till. Och jag fick en aningen bekvämare säng med lakan i.
l
Vi får frågan vad vi vill ha för fika, så det bjöds tydligen på nattfika. Vi fick lite mackor och äppeljos.
Sen kom de in och sa att jag fick stanna till morgonen för observation.
Jag trodde då att de menade morgon vid sju kanske åtta. Det visade sig att läkaren inte dök upp förens vid nio.
På morgonen efter en orolig natt så kom det en sjuksköterska och tog ekg på mig igen. Det såg då ännu lugnare ut än tidigare. Det var mitt tredje ekg sen jag satte mig i ambulansen.
Han tyckte att jag hade låg puls för att vara gravid. Men det vet jag ju att jag har så det var ju inget problem.
De kom in och tog ytterligare blodprover. Till slut fick jag prata med läkaren.
l
De kunde inte hitta något direkt fel på mig. Det enda som de visste säkert var att jag hade lågt koldioxidvärde i blodet. Och väldigt hög syresättning. Annars kunde de inte se något speciellt.
Läkaren försökte hävda att jag hyperventilerat. Vilket jag är helt säker på inte var problemet. Just för att jag var lugn genom hela fasen. Jag satt till och med och skojade med hon i ambulansen. Hon ville förklara kramperna med koldioxid bristen också. Vilket jag nu i efterhand tyckte var konstigt också då kramperna började i samband med att hjärtat flaxade runt så mycket medans jag fortfarande satt i soffan och tog det lugnt.
Hon sa att bortdomningarna kunde bero på det också. Men jag kände ju bortdomningar och yrsel innan jag fick skakningarna.
l
Det känns helt enkelt som de missat något. Men de kan ju inte undersöka allt på en gång.
Jag får väl se om det händer igen helt enkelt. Om det inte gör det så är det ju bra. Om det gör det så kanske jag kan få ett svar och lite mer utförlig undersökning.
Jag funderar dock på om jag inte går och andas för ytligt hela tiden. Att koldioxidbristen som de påvisade kan bero på det. Jag måste verkligen anstränga mig för att ta djupa andetag.
Får se om jag kan få en vanlig läkartid inom nästa vecka. Tills dess är jag sjukskriven via föräkringskassan.
Kommentarer
Postat av: Sara Hyvönen
Detta hände min bror en gång. Nej han var inte gravid... Han fick ojämn hjärtrytmik, kännselbortfall i fötter och ben och rejäla kramper och skakningar. Blek blev han också. Mitt i natten hände det. Det var, precis som dina läkare nämnde, för mycket syre och för lite koldioxid. Detta kan uppstå av för stort koffeinintag, fick vi reda på i efterhand. Koffeinet gör kroppen aktiv men om man inte använder den aktiviteten så använder kroppen den på eget vis. Som tex öka syreupptagningsförmågan. Hade du druckit kaffe eller te? Eller läsk? Ja, så var det med min bror i alla fall, men det behöver ju inte betyda att det gäller dig. Hoppas allt löser sig för er utan några fler ambulansfärder. Kramkram
Postat av: Sofie
Jag har inte fått i mig några mängder koffein och jag dricker inte kaffe. Och eftersom jag rört mig tidigare på dagen så borde jag använt det lilla jag fått i mig från en kopp te.
När jag kom hem från kursen åt jag bara mat och drack mjölk.
Postat av: Hanna - Mode, smyckestillverkande och min vardag
Otäckt. hoppas det inte händer fler gånger.
Trackback
