Januarikotten

I snitt tre timmars sömn per natt i ett par dagar, utbildning på nya jobbet som guide på sala silvergruva samt mamma"ledighet". Inte nog med det!

Igår åkte vi iväg på dansmara i gävle också!

Så dans i sex timmar i sträck. Konstigt nog blev jag inte så mörbultad i kroppen, mest bara i fötterna. Sådär så det sticks när man tar av sig dansskorna och nu en dag efter känns det som de sitter på fortfarande.

Ilian blev passad för första gången av någon annan än oss.

Jens mamma, alltså Ilians farmor var snäll nog att komma och avlasta oss för en kväll. Det var jätteskönt att komma ut och göra något kul ihop. Jag har ju varit så himla handikappad i slutet av graviditeten och så har vi ju haft Ilian så vi inte har kunnat göra sånt vi brukade. Han var tydligen väldigt snäll när vi var borta. Sov mest, så det var ju bra.

Jag försökte komma på när vi senast gjorde något ihop och det var nog i sommras någon gång tror jag, innan jag blev så dålig med foglossning och hepatos.

Imorgon blir jag ensam här hemma igen, jag ska dock rida på kvällen när Jens kommer tillbaka med bilen från skolan. Full fart mest hela tiden här hemma igen.

Nu måste jag krypa ner i sängen och hoppas på att få sova i alla fall i mer än tre timmar i natt!

Jag har börjat göra armhävningar, rygglyft, situps sneda och raka, plankan mm varje dag. Helst ett par gånger. Samt att jag försöker gå minst fem kilometer.

Plus att jag dansar två gånger i veckan och rider. Jag vill verkligen kunna gå i bikini utan att känna mig obekväm!

Och jag ska lyckas!

Mitt älskade barn <3

Våran riktiga grupp har inte dragit igång än och vi tycker att det tar aldeles för lång tid. Så det blev en fika hemma hos en av tjejerna istället.

En liten pojke som föddes två dagar efter Ilian var där. Hans mamma och jag träffades uppe på bb också.

Han har varit lite sjuk stackaren men såg nu riktigt kry ut!

Han var ungefär lika lång som Ilian men lite smalare bara. Bra kämpat för en sån liten plutt!

De två pojkarna kom riktigt bra överens och låg och pratade och skrattade åt varandra i ett babygym. Ilian slickade dock på honom så fort han fick chansen :P

Men de hade det riktigt mysigt i alla fall!

Här är en bild på de små trollen!

Ilian ligger till höger!

Och detta gav mig ytterligare vatten på kranen att vi måste köpa babygym! Ilian älskade verkligen att ligga i det. Låg och slog på dockorna och jollrade.

Snart är det helg igen och helt fullt upp, minst två stora saker varje dag!

Våra fortsättningselever dansar på i världens fart, allt går väldigt bra.

Det är himla roligt att se dem utvecklas från osäkra nybörjare till självsäkra påfåglar på dansgolvet!

Jag tycker att vi jobbar på bra med utstrålning och styling. Våra elever på foxen får lära sig väldigt mycket påfågelbeteende. Att visa upp sig är att vara en bra dansare, att våga är halvvägs till expert.

Misstag som görs under attityden att man är bra märks inte.

Barnen jobbar vi på med i vanlig ordning, rytmikövningar och känsla. Driv i dansen och danslust.

Halva lektionen ägnas åt utveckling av motorik och halva åt teknik. Det är en vettig kombo då barnen är trötta efter skolan och en smula överstimulerade från vardagen.

Tänk när jag var liten var det bara teknik, teknik, teknik. Aldrig lek, endast uppvärmning.

Allt var praktiskt betingat, ingen fantasi för en själv att ta del av. Man gjorde det man blev tillsagd.

Det går inte med barn idag. De tappar fokus och skruvar på sig.

Det blir helt enkelt för mycket för dem. Vissa barn skjutsas mellan flera olika aktivieter så jag förstår att de blir trötta i huvudet och kroppen av allt nytt.

Nästa termin hoppas vi på dubbelt så många elever, bättre annonsering och mer framförhållning löser nog det!

Med tanke på att vi fick 6 par på nybörjare vuxna utan att ha annonserat alls, en andra start på ett år så blir det nog inga problem.

Jag kommer sakna mina sex timmar i veckan med mina elever när det är sommaruppehåll!

Så här glad är Ilian ett par gånger om dagen. Riktigt härligt när det händer!

Nyss så satt han och skrattade åt mig när jag fixade med blommorna. En riktig charmknutte är han, speciellt när det kommer nytt folk. Då smilar han upp sig totalt ^^

Snart flyttar vi till hus, Ilian ska döpas, Jens har börjat på en utbildning som antagligen kommer ge ett bra jobb på bara ett halvår, jag har börjat nytt jobb som guide på Sala silvergruva.

Jag har träffat massor av nya vänner, jag kan dansa igen, motivationen att bli vältränad har kommit åter.

Jag sjunger och trallar här hemma om dagarna. Ett tydligt bevis på att jag mår väldigt bra.

Jag har tid att fixa naglarna och pyssla här hemma.

Idag ska jag plantera om mina blommor så de trivs. Och plantera lite sticklingar av pelargoner som jag hemskt gärna vill fylla mina fönster med i huset.

Inte nog med det, jag har en ängel till son.

Han är så himla snäll och lugn. Nu har han börjat jollra och skratta också. Det är så man smälter varenda gång.

Han är nöjd bara han får vara i närheten när jag fixar här hemma, så jag bär med honom från rum till rum i babysittern.

Jens har åkt iväg idag och blir borta i fyra dagar med militären. Känns konstigt att vara själv så länge.

Jag har inte varit utan honom direkt sen jag blev gravid nästan. Han har ju varit deltids-arbetslös sen jag var i fjärde månaden eller så. Och nu går han i skolan och så åker han bort i fyra dagar nu då.

Min systeryster kommer hit på lördag i alla fall. Så slipper jag vara ensam så länge.

Men i det stora hela finns det inget att klaga på faktiskt. Det är inte ofta det händer!

Var frisk ett tag men blev sjuk igen, och det vill aldrig ge med sig. Har ont i halsen och skallen.

Som tur är så har jag en ängel till bebis som inte för så mycket väsen.

Imorgon är det dans igen, jag får vara försiktig så jag inte smittar eleverna. Ifs tror jag inte att jag smittar längre.

Idag trotsade jag förkylningen och gick en fyra timmars promenad med en vän som precis också fått barn.

Vi gick runt hela stan, hunden var lycklig men bångstyrig då det är så mycket löptikar nu.

Otroligt irriterande, kan säga att han blir kastrerad när han har blivit parad!

Ilian är bra i magen nu, han utvecklas i raketfart. Önskar det fanns en nödbroms!

Idag fick vi höra på bvc att han gör saker 8 månaders barn brukar göra. Känns lite skumt att han ligger så långt före. Bvc tanten tyckte att det var häftigt.

Men han kanske blir sen med talet bara för att de kan bara utveckla en del i taget tydligen. Men vad gör det, prata kommer han göra också till slut :)

Han var helt förstörd, skrek som en galning hur länge som helst. Så pass att han blev helt röd och kippade efter andan, det var bara att packa in honom i bilen och köra till västerås efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen.

Väl där gick det fort, enda fördelen med ett sjukt spädbarn.

Vi fick komma in direkt när vårt nummer kom.

Han hade så himla ont i magen, man såg det så tydligt.

Väl inne så blev vi vidareskickade till barnakuten, han var lugn just då. Efter bilfärden.

När de kollade honom kom de fram till att han nog var förstoppad. Vilket jag hade blivit motsagd ett par gånger eftersom jag ammar. För barn som ammas ska tydligen inte bli förstoppade.

Men det var precis vad som hänt.

Han fick efter mycket skrik och gnäll från hans sida microlax.

Det tog tio minuter, sen bajjade han en sjö i blöjan. Efteråt så somnade han.

Han var så utmattad stackarn, efter att ha haft så ont och varit så ledsen.

Nu har vi fått lactulos utskrivet och microlax i nödfall.

Han blev vår lugna snälla pojke igen efter det. Han har varit lite gnällig senaste veckorna.

Så nu vet vi vad som var fel och allt gnäll grundade sig i. Känns skönt att man rett ut det.

Man lär sig gång på gång att man ska lyssna på sin intution. Precis som när jag fick hepatos under graviditeten. Alla sa att det är sååå ovanligt så det är det säkert inte.

Men tack vare det blev jag igångsatt och fick ett helvete till förlossning.

Lyssna på sig själv är nog det bästa man kan göra.

Men det gäller ju att andra tror på vad man säger också.