Januarikotten

Våra fortsättningselever dansar på i världens fart, allt går väldigt bra.

Det är himla roligt att se dem utvecklas från osäkra nybörjare till självsäkra påfåglar på dansgolvet!

Jag tycker att vi jobbar på bra med utstrålning och styling. Våra elever på foxen får lära sig väldigt mycket påfågelbeteende. Att visa upp sig är att vara en bra dansare, att våga är halvvägs till expert.

Misstag som görs under attityden att man är bra märks inte.

Barnen jobbar vi på med i vanlig ordning, rytmikövningar och känsla. Driv i dansen och danslust.

Halva lektionen ägnas åt utveckling av motorik och halva åt teknik. Det är en vettig kombo då barnen är trötta efter skolan och en smula överstimulerade från vardagen.

Tänk när jag var liten var det bara teknik, teknik, teknik. Aldrig lek, endast uppvärmning.

Allt var praktiskt betingat, ingen fantasi för en själv att ta del av. Man gjorde det man blev tillsagd.

Det går inte med barn idag. De tappar fokus och skruvar på sig.

Det blir helt enkelt för mycket för dem. Vissa barn skjutsas mellan flera olika aktivieter så jag förstår att de blir trötta i huvudet och kroppen av allt nytt.

Nästa termin hoppas vi på dubbelt så många elever, bättre annonsering och mer framförhållning löser nog det!

Med tanke på att vi fick 6 par på nybörjare vuxna utan att ha annonserat alls, en andra start på ett år så blir det nog inga problem.

Jag kommer sakna mina sex timmar i veckan med mina elever när det är sommaruppehåll!