Januarikotten

Han utvecklas snabbt, motoriken främst.

Det är väldigt häftigt att se honom förändras framför ögonen på en.

Han fäster blicken nu, kikar gärna på leksakerna vid skötbordet och speldosan ovanför sängen.

Han leker med Jens också, först lipar Jens och Ilian svarar med att lipa tillbaka. Men det funkar bara när han ser honom i ögonen. Och det orkar han bara kortare stunder.

Jag lyckades filma en riktigt fin video när de busade igår.

Han håller huvudet helt stadigt när man håller honom rakt, men ibland dimper det iväg.

Han rullade från mage till rygg för någon dag sen också, av ren slump antagligen. Men man får se om han gör om det snart igen, då var det väl något han lärt sig.

Han ler lite också, men inget ordentligt skratt har han än. Det är nog det jag längtar efter mest, men det kommer nog snart så mycket som vi pratar och tittar på honom.

Har fortfarande inte lyckats skriva en förlossningsberättelse, dels för att jag inte vill skrämma folk och sen för att det är så fragmenterade minnen, vissa stunder var det total black out.

Men det blir väl så när man är så slut och har så ont, kroppen stänger av när det blir för mycket.

Jag borde börja skriva här oftare, men det händer inte så mycket just nu. Dygnen bara rasar iväg i snabb takt.

På fredag blir han en månad gammal, helt otroligt.