Januarikotten

Ilian växer så det knakar, tycker knappt att han är en liten bebis längre konstigt nog.

Han går upp i vikt och växer på längden som han ska.
För varje dag är han vaken en stund längre, men han har börjat krångla med sömnen nu. Han vaknar på natten och skriker och kinkar. Ibland helt otröstlig och bara gallskriker.

Men så fort han blir tyst så glömmer man bort att det var jobbigt.

Jag tror det kan vara så att jag har för mycket mjölk så han äter för snabbt och får ont i magen.

Ska köpa magdroppar på apoteket imorgon tror jag, så får man testa och se ifall det blir bättre.

Han har gått in i en fas nu när han vill ha väldigt mycket närhet också, helst ligger han och sitter på mig konstant. Det går inte att lägga ner honom för då blir han ledsen.

Han skriker som en stucken gris på skötbordet också. Så nu består dagarna och nätterna av att byta blöjor, trösta, mata och prata med bebis. Men jag är så himla glad att jag har Jens hemma, det underlättar enormt.

Jag är i alla fall inte helt slut, jag får sova nästan tillräckligt varje natt. Det är ju det som behövs för att man ska orka.