Januarikotten

Det känns verkligen att jag inte är lika pigg längre. Orkar inte det jag är van med.
Men det går ganska bra ändå faktiskt. Igår stod jag upp i fyra timmar, känner mest av fötterna idag.
En märklig bieffekt som jag också märkt är att jag har supersvårt att sätta mig rakt upp i sängen, det går verkligen inte. Antar att det är magmusklerna som vägrar samarbeta.
Jag måste vända mig på sidan och ta hjälp av armarna för att ta mig upp. Känner mig som en gammal tant när jag gör så, men måste man så måste man.

Lillkillen har börjat dela ut ordentliga sparkar som syns utanpå magen så hela magen studsar.
Jag känner även hur han sträcker på sig ibland, och jag tror jag kände hur han kissade eller rös häromdagen. Det vibrerade liksom i magen. Rolig känsla det där :)

Nu kan jag även känna hur han ligger för det mesta, jag vet på vilken sida han är och ifall det är något litet eller stort som är där jag lägger handen på magen. Och han blir alltid glad en liten stund efter jag ätit, då börjar han studsa runt som värsta galningen. Jens säger att han kommer bli en tjockis för att han gillar mat så mycket ^^