Januarikotten

Det började med att när vi kom till barnmorskan så kunde hon inte testa ifall jag har hepatos eller inte utan det måste jag gå till en läkare för. Hon fick typ inte ens påpeka att det kunde vara det sa hon.

Det är ju lite konstigt, det är ju barnmorskan man går till för att få reda på sånt vad jag vet.

Men då får jag väl höra av mig till en läkare sen då ifall det fortsätter klia. Hon tyckte dock att det verkade lite tidigt för att få det.

Hon sa att det brukade dyka upp mycket senare i graviditeten.

Men vem vet, jag kanske är överkänslig på något sätt. Det är ju konstigt att de inte tar det på större allvar. Speciellt eftersom jag har alla klassiska symptom.

Sen när vi skulle åka och besiktiga bilen så kör jag igenom rondellen och en gubbe pekar på vår bil. Jag förstår ingenting utan ser bara att han pekar åt min högra sida på bilen. Det första jag tänker på är att han tycker att jag inte blinkade i tid eller att höger lampa har gått sönder.

Men när vi kör några meter till så börjar bilen dra åt höger, mycket också.

När vi kommer fram till besiktningen så ber jag Jens att gå ut och kika på vad som kan vara fel. Han säger då att det är punka på bilen??!!

Så på parkeringen utanför bilprovningen så får vi ge oss på att försöka byta däck. Vi får låna en domkraft inne från verkstan men de har inget fälgkors, så då får vi ta det som kommer med nödverktygen.

Efter mycket om och men och hjälp från en gubbe som också skulle besiktiga så får vi äntligen av hjulet och på det andra.

Men som sagt, hur mycket otur får man ha en dag egentligen? Speciellt med tanke på att bilen pajade förra gången vi var på verkstan också och den har inte gått sönder på 20 år innan dess.

Nu har vi lämnat in däcket på däckverkstan och vi ska hämta det imorgon. Jens passade på att söka jobb där när vi ändå var där. De verkade ganska intresserade ändå.

Får se vad de säger när vi kommer imorgon för att hämta däcket.