Januarikotten

Det riktigt svider i ögonen halva dagarna för att jag är så seg och trött.

Fast jag sover på nätterna så vaknar jag så många gånger att det aldrig blir någon riktig djupsömn tror jag.

Är helt slapp i alla muskler och orkar knappt anstränga mig alls.

Idag har jag inte lika mycket sammandragningar, det lugnade ner sig för att jag vilade igår tror jag.

Och jag blir helt slut i huvudet av all stress också.

Jag försöker få tag på ett gammalt arbetsgivarintyg som sagt, och revisorn skulle ringt mig i måndags. Jag har ringt honom hur många gånger som helst sen dess och han svarar inte. Nu svarar de inte på kontoret heller.

Detta bara bevisar ytterligare att de inte sköter sig.

Sen skulle mitt intyg till fk varit inne i torsdags också, men antingen har posten tappat bort det eller så har de på fk inte hunnit scanna in det än.

Min läkare skickade det redan den 18e. Så nu får jag ringa runt en vända till på måndag. Det är på gränsen att jag inte orkar kämpa längre, men det är bara att hålla i för glatta livet och göra det som jag måste.

Om något hända så händer det mig av någon outgrundlig anledning.

Som mamma alltid säger, man ska vara frisk för att orka vara sjuk.