Januarikotten

Folk var lite blyga i början men det lossnade rätt snabbt. Barnmorskorna hann inte ens gå igenom det som de skulle eftersom vi pladdrade på så mycket.

Det här var en av tre gånger, det känns nästan för lite med tre gånger så mycket som vi pratade.

Jag fick även lära mig att det var samma grupp som man skulle gå med på bvc sen också. Så det var ju faktiskt lite roligt, att man får följa alla genom samma resa som vi gör.

De flesta var runt 30 år men det fanns dem som var yngre också.

Mötet var två timmar långt och efter det så fick vi åka hem en snabbis och panikäta lite innan våra kurser började.

Allt gick toppen idag igen, men jag kände av höften mer än vanligt.

Men jag kunde stå upp nästan hela tiden och det gick rätt bra när jag rörde på mig. Vi åkte hemåt och åkte förbi affärn och det var där problemen startade. När jag skulle sätta mig i bilen kunde jag inte göra som vanligt och kliva in i bilen utan jag fick sätta mig först och dra in benen.

Sen så blev det gradvis värre ju längre tid det gick.

Det tog mig säkert två minuter att gå från köket till vardagsrummet när vi kom hem. Små små steg fick jag hasa mig fram med.

Och nu har kotten vaknat och börjat leva rövare, han snurrar runt och sparkar. Försöker göra plats känns det som.

Nu hoppas jag bara att jag slipper vakna flera gånger i natt för att det gör ont.

Imorgon ska vi kika om det finns någon tvätt tid på dagen och kanske få något vettigt gjort.

På torsdag ska jag skjutsa Jens till stan igen för att han ska på en andra intervju om jobb på samma ställe.