Januarikotten

När man tittar ut så är det som det vore kanske oktober med tanke på vädret. Av snön som kom här om dagen finns inget kvar. Det enda som skvallrar om julstämning är grannarnas adventljusstakar när man kollar ut genom fönstret.

Ungarna på skolgården har inte ens overall på sig, de har sina höstjackor när det är rast.

Nu är det inte lång tid alls kvar tills kotten är beräknad att titta ut.

Han ska komma den 7e januari var det tänkt.

Det är fem veckor kvar och som tiden har rusat förbi under hela graviditeten hitils så lär den fortsätta med det.

När jag precis blivit gravid var det många som sa att det skulle kännas som tiden sniglar fram i slutet av graviditeten. Jag väntar fortfarande på den känslan.

Just nu är det som jag somnade en natt och vaknade höggravid.

Fem veckor till är verkligen ingenting, inte sju veckor heller för den delen. Även fast jag har ont och svårt att gå så lider jag inte så väldigt mycket av det.

Och nu går det ju ännu enklare eftersom jag fick ett foglossningsbälte hos sjukgymnasten. Bara jag rör på mig när jag är uppe och står är det inte direkt nån fara, men så fort jag ska stå still så börjar värken på riktigt, eller om jag måste bära eller gå i trappor eller liknande.

Fast jag kommer inte så långt när jag går för sammandragningarna drar igång. Men skam den som ger sig.

Och så får vi ju se om kotten klamrar sig fast enda till beräknat datum.

Just nu känns det okej om han kommer efter nyår, men inte i mellandagarna men före jul är också okej.